Sockerfällan

Aj aj aj vad lätt det är att hamna i den där jäkla sockerfällan. Vi har ju hela kylen och skafferiet fyllt med kakor och tårta sedan Charlies kalas och jag äter KONSTANT. Varje gång jag går in i köket så slinker det ner en kaka eller chokladboll och det är ju livsfarligt. Jag har så jäkla lätt att hamna i sockerberoendet och jag kan verkligen inte stå emot när det finns hemma…Jag förstår inte folk som bara kan ha gottigt hemma och inte äta det förrän på helgen? Hur gör man??

Hur kan det vara så jäkla lätt att äta massa onyttigt men det är så svårt att komma tillbaka till de bra rutinerna? Det kan ta veckor för mig att komma tillbaka till att äta bra men bara en dag för att trilla ur de bra rutinerna. Det är likadant på jobbet, finns det fika eller choklad i fikarummet, ja då slinker det såklart ner…Trots att jag tänker att jag inte ska äta så slinker de ner. HUR kan det vara så? Är det bara jag som har sjukt dålig karaktär? Eller är vi människor skapta såhär?

Är det så för er också? Eller kan ni stå emot? OM ni kan stå emot, kom gärna med tips på hur jag ska få bättre karaktär och stå emot den där jäkla kakan eller chokladbiten!

Fixat barnrummet!

Jag har fixat i ordning Charlies rum och tagit bort bebis sakerna så som babygym, babysitter och liknande. Tog även bort ett brickbord som vi haft lite prydnadssaker på där inne, det var väldigt vingligt och jag har en känsla att det kommer välta över honom om han hänger sig mot det. Så lika bra att ta bort saker som är rangliga så det inte händer några olyckor.

Så jag flyttade runt lite, städade undan saker som inte används längre och försökte få ihop det någorlunda bra. Det är ju ganska svårt då rummet är ganska litet och vi har väldigt mycket saker till honom…

Jag älskar hans rum så mycket, det är så mysigt och härlig värme i rummet. Det känns bara mysigt att vara där och jag älskar att sitta i hans rum och leka med honom.

Behöver köpa mer förvaring för leksaker

Jag älskar verkligen det där trä-tåget med hans namn, det är så himla fint. Dock har jag lite svårt att få det att se snyggt ut tillsammans med andra saker men jag tycker nog att det blev helt okej sådär! Lampan är kanske inte min favorit längre men den får stå där tills vi hittat en bättre!

Älskar småsaker som dessa, denna ”message in a bottle” fick Charlie av sin farmor och farfar i våras. De har skrivit ett fint litet personligt meddelande på lappen i flaskan så det är fint att spara för Charlie men blir också en fin inredningsdetalj på hans hylla.

En bokhylla är alltid svårt att få snyggt tycker jag, det blir bara plottrigt tillslut för det finns så mycket som ska få plats där. Men trots att det är lite för mycket saker så känns det helt okej. Vi har ju bland annat Charlies första Nike skor där tillsammans med hans fotavtryck från när han var 3 veckor gammal. En fin tavla med hans namn och födelsetid och datum på samt det fina kortet jag fick från min bästa vän i Australien på babyshowern. Så trots lite plottrigt så är det mycket saker som betyder mycket för oss alla.

Kan fortfarande inte förstå att vi har lyckats måla hans rum helt själva. Jag älskar den här väggen och tycker som sagt att rummet är så himla mysigt att vara i!

Mina hudvårdsfavoriter!

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Lyko.se & Apohem.

Att få ta en kväll i budrummet ensam efter att Charlie har somnat för kvällen är ju riktig lyx nuförtiden. Att få ta en dusch och tvätta håret, raka benen, lägga en inpackning och ja, ni vet det där som man gjorde hela tiden när man inte var förälder? Tvätta ansiktet ordentlig, lägga en ansiktsmask och kanske njuta av en kopp te samtidigt. DET. Det är lyx för mig! Jag hade en sån kväll i helgen, när Charlie sov och Tom jobbade så tog jag mig lite egentid.

Favoriter:

Body scrub – Rituals Ayurveda, jag älskar ju att använda samma serie av allt när jag väl är igång, dels för det doftar ju så fantastiskt om man inte håller på och mixar. Sen är även denna scrub toppen, den är riktigt rivig när man använder den samtidigt som det är lite olja i. Vilket gör att man inte blir helt uttorkad utan har ett mjukt lager kvar när man är klar.

Body butter – tänker att ni inte blir förvånade att denna är i samma serie! Men denna body cream är bara SÅ skön mot huden, den är fet och mjuk men man blir liksom inte fettig av den. Den sjunker in fint i huden och man blir supermjuk efteråt, plus att den doftar underbart!

Clinique ansiktsrengöring – Denna kan jag inte leva utan. Har ibland känt att den är dyr och jag har valt någon annan men har aldrig varit så nöjd med en rengöring som jag är med denna. Helt klart värt pengarna!

Glow mask – Ja även här använder jag rituals, har ni inte testat denna så MÅSTE ni göra det. Jag älskar den, den är så mjuk och skön när man applicerar den och huden blir SUPER mjuk och glowig efter. Egentligen kanske man borde använda denna på morgonen så har man ett superglow hela dagen sen, men vilken mamma har tid att lägga ansiktsmask på morgonen??

Clinique Moisture Surge – Detta är helt klart en favorit, även denna kan jag tycka är lite dyr ibland och jag får klara mig utan i vissa perioder. Men den är SÅ mjuk och skön mot huden, den återfuktar galet bra för en torris som mig!

Aco renewing face oil – Detta är också en produkt som jag inte kan leva utan. Jag använder den morgon och kväll under min ansiktskräm och OJ vad mjuk den gör min hud! Den här blir liksom inte sådär oljig och äcklig på huden, utan den sjunker in och ger ett fint glow. Denna är aldrig slut i mitt hudvårdsskåp!

Tårtdekoration till 1 års tårta

Så i lördags tog jag ju tag i det där bakandet inför Charlies födelsedag och det gick mycket bättre än vad jag hade trott att det skulle göra. Jag började ju att göra Rice krispie treats, vilket var något jag aldrig har gjort förut. Det som behövs för att göra dessa är:

  • 1.5 liter Rice Krispies
  • 300 gram marshmallows
  • 3 msk smör

Så jag smälte smöret i en kastrull på låg värme och när det var smält så hällde jag i marshmallows. När de hade smält tog jag av dem ifrån värmen och hällde i Rice Krispies och rörde runt. Sen var det bara att forma dessa som en traktor. Man behövde blöta händerna regelbundet för att kunna forma dem på ett bra sätt.

Jag tyckte att det blev väldigt mycket delar ifrån denna sats med Rice Krispies och om jag gör det igen så kommer jag använda halva receptet. Jag fick ut så jag hade kunnat göra tre olika traktorer på det receptet som jag använde ovan, dock ganska bra första gången man gör något för då kunde jag testa olika modeller för att se vad som blev bäst tillslut.

Jag lät dessa ligga och svalna/stelna i någon timma innan jag fortsatte. Jag började med att skära bort ytterkanterna på alla delar för att det skulle bli lättare för marsipanen att fastna (samt ge en något jämnare yta). Sen började jag bara att täcka hela traktorn med marsipan. Det hade varit mycket enklare att använda sockerpasta då marsipanen blev lite för kladdig och svår att kavla ut. Det är bra att använda tjocka lager av marsipan/sockerpasta då det täcker ojämnheterna lite bättre.

Jag gjorde en röd traktor och använde svart marsipan till däcken och vit sockerpasta till lamporna. Det var ett jäkla pyssel och det gick åt en hel del mjöl för att kunna kavla ut marsipanen, och då blev den ju lite vit och det var svårt att få bort detta. Men jag tyckte ändå att det blev ett rätt bra slutresultat. Men ska jag göra om det skulle jag välja färger som finns på sockerpasta, eller planera och beställa de färger som jag vill ha. För anledningen till att vi köpte marsipan istället var för att det enbart fanns vit sockerpasta på vår ica.

Men jag är i alla fall nöjd med mitt första försök till traktor. Jag tyckte det var kul att få vara lite kreativ till Charlies första födelsedag och det var faktiskt inte så svårt som jag trodde att det skulle vara. Dock så känner jag att det krävs några gånger för att det ska bli ett riktigt bra resultat.

Leksakskök från Ikea

Charlie fick ett kök i födelsedagspresent igår, detta måste jag säga är den bästa leksaken för honom. Det har ju bara gått ett dygn sen han öppnade paketet, men alltså, det är det enda han leker med nu! Han älskar det! Han plockar i och ur sina skåp, stänger av/på spisen, plockar med sin plastmat och sina köksredskap. Jag trodde att han skulle gilla det, men absolut inte att han skulle leka så bra med alla saker! Jag trodde att han skulle göra som han gör i vårt kök, dvs. kasta ut alla saker ur lådorna och låta det ligga på golvet haha. Men nej, i sitt eget kök plockar han till och med in saker i skåpen. Sen är det ju såklart mycket på golvet också…Men alltså wow vilken fullträff på present!

Vi satt uppe till 23.30 i lördags för att bygga ihop köket. Vi hade slagit in alla redskap i olika paket sedan tidigare men bestämde oss för att öppna några för att hänga upp lite saker i hans kök, så det var redo när han kom upp på morgonen. Jag har sett många som har målat och gjort om dessa Ikea kök och det blir så fint! Jag var lite sugen på det men bestämde mig sen för att inte gör det nu, vi diskuterade och sa att det kan vi göra om det börjar bli slitet. Så känns det som ett nytt kök igen trots att det har använts länge. Toms pappa jobbar på Electrolux och ska ta med sig klistermärken med deras logga på och sätta på Micron. Tom ska även göra liten skylt där det ska stå Charlies Kitchen på, för att göra det lite roligare.

Så nöjd!

Om han tycker att det är fortsatt kul att leka med köket tror jag att det kan bli några fina nya redskap i julklapp också. Det finns ju så mycket kul att köpa till köket, men nu till en början fick han lite slevar och andra redskap, ett set med kastruller och sen en stor låda med plast-mat. Vi har även ett paket kvar med trä-frukt i, men det har vi inte hunnit öppna än.

Det första han gjorde imorse när vi kom ner var att gå och plocka i sitt kök. Han stod där nöjd och lekte själv jättelänge innan han visade att han ville ha sällskap. Jag tycker det känns så kul att han tycker om det så mycket, jag hoppas att det håller i sig och att det inte bara är för att det är nytt!

Lille kocken

Charlies förlossning!

Detta inlägg skulle ha kommit ut igår på Charlies födelsedag…men denna virriga mamma hade visst glömt att publicera inlägget..

Okej jag tänker inte dra värsta långa berättelsen med allt i detalj men tänkte ändå att de kunde va kul att dela med mig lite av hur det gick till för ett år sedan!

Natten mellan den 7-8 oktober började mina första värkar. De ökade och ökade under hela dagen och vid 17-18 hade jag så täta och starka värkar att jag fick åka in till förlossningen, dock i Linköping och inte Norrköping då det var fullt här. När vi kom dit så gjorde de alla kontroller och sa till Tom att du kan gå och parkera bilen för ni kommer inte hem utan bebis. MEN, det gjorde vi! Han lurade oss alla och vid 01 så var värkarna så svaga så jag fick en sovdos och fick gå till patienthotellet. Dagen efter så fick vi åka hem och vänta på ett det skulle dra igång igen. Hade värkar redan när vi åkte därifrån men inte alls så kraftiga eller täta att det var aktuellt att stanna.

Väl hemma gjorde vi lite ärenden, sov en sväng och sen började vi arbetet för att få igång förlossningen igen. Hade hela tiden värkar men väldigt lite och svaga. Vi gick en lång promenad, bastade och åt stark mat. Värkarna kom igång ordentligt men försvann framåt kvällen igen. Så jag tog min sovdos som jag fått med mig hem och gick o la mig och sov i princip hela natten.

Torsdag (10e) skickade jag Tom till jobbet, var så trött på att värkarna bara kom o gick och var helt uppgiven och trodde aldrig bebis skulle komma. Så jag gick en promenad i elljusspåret här bakom och värkarna kom igång ordentligt, kom hem och tog en dusch och värkarna var i princip helt borta…snyggade till mig och åkte in till stan för lite shopping av det sista som behövdes innan bebis anlände. På stan så fick jag relativt ofta stanna och hålla mig i för att värkarna var så starka, så då tänkte jag att det kanske var dags att åka hem ändå.

I princip exakt 24 timmar innan Charlie föddes

Gjorde mig en kopp te och satte mig i soffan och värkarna var som bortblåsta. Såfort jag rörde mig kom de igång ordentligt men såfort jag satte mig ner och slappnade av så var de helt borta. Jag var SÅ LESS! Somnade ett par timmar i soffan och när Tom kom hem drog vi igång med lite stark mat igen. Tryckte säkert i mig en halv burk jalapeños, haha. Efter maten kom jag på att jag knappt känt Charlie röra sig under hela dagen, så vi ringde förlossningen och fick komma in på en kontroll.

På kontrollen kom de fram att jag fallit lite mellan stolarna eftersom jag åkt till Linköping och då fick jag tydligen inte den uppföljning som jag skulle haft, trots att jag ringt och pratat med förlossningen flera gånger per dag och förklarat situationen. Så vid kontrollen konstaterades det att jag var öppen 5 cm och de gjordes en hinnsvepning. De sa att om det inte kommit igång under natten så fick jag komma tillbaka på morgonen för igångsättning.

Vi åkte hem och direkt började värkarna, vi hann inte ens komma innanför dörren. Klockan var strax efter 21 när vi kom hem och vid 03.30 åkte vi in till förlossningen. Där gick det ganska långsamt fram tills de tog hål på hinnorna för att vattnet skulle gå vid 08-09, jag minns inte exakt tid. Men efter det så drog allt igång i ordentlig fart och vid 11.47 är Charlie född.

Nöjd och redo för att föda barn!

Jag har väldigt vaga och små minnen ifrån de där sista timmarna mellan att vattnet gick och att Charlie kom för det kändes som jag var i en dimma hela den tiden. Jag vet att jag bytte position hela tiden för att få ner Charlie tillräckligt för att få krysta. Tom var guldvärd och hjälpte mig att flytta mig mellan olika positioner då jag inte kände benen pga. epiduralen. När det väl var dags att krysta gick det väldigt snabbt, Tom har berättat tidpunkterna för mig efteråt och jag började krysta ca. 11.35 och personalen gissade att han skulle komma 11.45. Men han tog några minuter till på sig och kom till världen 11.47!

07.16 är denna bild tagen, förväntansfull på att träffa den lille

Det är klart att det var smärtsamt och jag tror att man glömmer smärtan med tiden, men redan 10 minuter efter att Charlie var född sa jag till Tom att ”det här kan jag göra om”. Jag tyckte att det var så jäkla cool upplevelse, jag upplevde inte att smärtan någonsin var outhärdlig utan det kändes hela tiden okej. Och den känslan när Charlie kom ut och upp på mitt bröst är det sjukaste och coolaste jag någonsin har varit med om. Och den känslan övervinner allt i hela världen. Jag skulle välja att föda barn hundra gånger över en graviditet. Men sen är ju såklart alla förlossningar olika om man kan aldrig jämföra sig med någon annan, men min upplevelse av att föda barn är bara positiv. Jag tyckte det var så häftigt! Och idag fyller han 1, min stora lilla kille!

It’s Friday!

Äntligen! Oj vilken lång vecka det har varit. Redan i tisdags kändes det som att den här veckan hade pågått i 3 veckor, så de sista dagarna har verkligen gått i slowmotion…Men NU är det äntligen fredag! Ska bara ta mig igenom denna arbetsdag så kan Charlies födelsedagshelg börja!!

Vi har faktiskt bett om barnvakt imorgon på dagen för att vi ska hinna städa och baka allt inför kalaset. Jag har ju bestämt att jag ska baka tårtor och göra en traktor med rice krispies, vilket jag aldrig har gjort tidigare. Så vi får hoppas att det går bra, jag är ju inte superbra på såna här saker men skulle vara så kul om jag kunde få ihop det fint! Tom behöver gör i ordning gästrummet för nästa vecka kommer ju hans föräldrar och ska bo där. Så det är vad lördagen kommer gå åt till att göra, baka och städa. Så det är skönt att Charlie får komma och göra något roligare några timmar!

Så morgondagen går åt till fix och söndag är CHARLIES FÖRSTA FÖDELSEDAG! Kan verkligen inte förstå att han fyller 1 redan, tiden bara springer iväg! Så söndag blir det att fira hela dagen, på förmiddagen bara vi här hemma och på eftermiddagen så kommer släkt och vänner för att fira. Ska bli så mysigt! Tankarna far ju direkt till förlossningen och hur det var när han kom till oss för ett år sedan. Gud får rysningar i hela kroppen, sån underbar känsla när allt startade! Men, den storyn tänker jag att jag kan dela på söndag eller måndag! Så ha en fin helg så hörs vi på söndag.

När latheten tar över

Nästintill varje dag så tänker jag att ”ikväll när Charlie har somnat ska jag träna/gå en promenad”, 9 av 10 gånger så händer det inte. Jag städar, fixar och sen hamnar jag framför Tv:n eller här. Det blir ytterst sällan en promenad. MEN när jag väl tar tag i det, så är det så jäkla skönt. Jag känner ju att min kropp behöver det. Jag behöver promenera utan barnvagnen för att stärka bålen, mina höfter och axlar tar stryk av att bära på Charlie hela tiden och det blir mycket bättre när jag rör på mig. Så varför ska det vara så jäkla svårt att komma ut på den där promenaden??

I måndags så mötte jag upp en kompis för en promenad efter att barnen hade somnat. Vi gick i ca en timma och det är som sagt så jäkla skönt. Jag känner mig mycket lugnare på kvällen om jag har promenerat och jag sover så mycket bättre. Ett annat plus är ju nu när det börjar bli lite mörkare och kyligare ute så är det så mysigt att komma hem och få ta en kopp te under en filt.

Jag måste verkligen sluta låta latheten ta över hela tiden, både kropp och sinne mår så mycket bättre av lite fysisk aktivitet. Även om jag promenerar mycket med Charlie på dagarna så blir det helt annat att få gå själv och snacka lite med en kompis. Plus att kroppen behöver gå utan barnvagn ibland, eftersom det stärker kroppen på ett helt annat sätt. Ajja, nu ska jag försöka ta tag i att i alla fall gå ett par kvällar i veckan. Får se om jag lyckas eller om den lilla lata människan i mig tar över igen!

När borde barn börja förskolan?

Detta är så svårt tycker jag, hur ska man tänka? Jag hör så många prata om att det är bra för barnen att börja när de är yngre för då är det inte lika jobbig separationsfas, då de inte förstår på samma sätt. Sen känner ju jag såklart att jag inte vill lämna Charlie på förskolan för tidigt, för ska jag lämna honom åt någon okänd människa för att uppfostra honom. Och att jag enbart ska få helger och kvällar med min lilla människa?

I torsdags fick vi ett mail där det stod att Charlie har fått en förskoleplats från 12 Januari. Vi hade ju sökt från 4 Januari när vi fortfarande trodde att Tom skulle va hemma hela hösten med Charlie och att vi då inte skulle ha så mycket föräldradagar kvar att spela med. Nu när vi fick beskedet så kändes det bara fel, vi har nästan 300 föräldradagar kvar, ska vi sätta Charlie på förskola med så mycket dagar kvar? Samtidigt så är det vårt första val av förskola och jag känner en av pedagogerna sedan tidigare. Jag vill inte ge upp en plats på en toppen förskola för att sedan när vi väl är redo inte få en plats och blir placerade på en random förskola som vi inte alls känner till.

Vi har velat här hemma fram och tillbaka med hur vi ska göra, hur ska man tänka?? Ska man tänka att det är bra för Charlie att komma iväg en dag i veckan och leka med andra och va hemma resten? Men då kanske han hamnar utanför, eftersom han aldrig blir en i gänget om han bara är där en dag i veckan. Samtidigt, leker barn som är så små på det sättet? Ska han va hemma med oss och hoppas att öppnaförskolor snart kommer igång igen så vi kan gå och leka där? Vad mår Charlie bäst av egentligen?

Vi märker ju så himla stor skillnad på honom om man är ensam hemma med Charlie eller om både jag och Tom är hemma. Han är så mycket lugnare och gladare om både jag och Tom är hemma samtidigt. Därav känns det som att han kanske inte skulle må bra av att börja förskolan än. Det är ju ett par månader kvar såklart men ändå. Han kommer ju bara vara 1 år och 3 månader…

Beslutet skulle in idag senast, vi hade alltså ca 4 dagar på oss att bestämma hur vi skulle göra. Vi har räknat dagar, tänkt och funderat massor och kommit fram till att vi kommer tacka nej till förskola nu. Charlie får vara hemma med oss och så söker vi till början av augusti igen. Vi har så pass mycket föräldradagar kvar att vi kan vara hemma tills dess och vi tror att det kommer passa oss och Charlie mycket bättre. Även om det kanske blir en tuffare inskolning i slutändan, så har vi i alla fall haft nästan två år hemma med vår lilla kille.

En riktig mys-lördag!

Åh vilken härlig dag vi hade igår. Jag började dagen med sovmorgon och när jag kom ner så var Tom ute på promenad med Charlie för att han behövde sova. Så när Tom kom hem så fick vi liksom en timma av att dricka kaffe och umgås bara vi vilket kändes toppen efter den veckan som vi haft. Bara det kändes ju superlyxigt att få vakna och vara ensam en stund för att sedan få dricka kaffe som var varmt, tillsammans!!

Jag och Charlie tog sedan en sväng till Ingelsta för lite shopping inför hans födelsedag. Jag köpte typ varenda presentpappersrulle på Ica haha, det finns inte på någon ica på vår sida av stan så köpte på mig ett lager när jag ändå var där. Köpte lite girlanger, ballonger, servetter, tårtljus osv. till Charlies födelsedag så nu tror jag vi börjar bli redo. Behöver bara ta tag i bakandet…men det är ju en vecka kvar så det borde jag hinna!

När vi kom hem körde vi en sen pannkakslunch, uppskattat av både stora och små i denna familj! Vi åt pannkakor så vi var redo att spricka haha! Jag tycker det är så mysigt att få stå där och steka pannkakor och grabbarna väntar förväntansfullt på maten. Att få äta lite ”lyx” lunch en lördag tillsammans hela familjen är ju det bästa jag vet. Efter pannkakorna kom Charlies mormor o morfar på besök. Charlie blev, som vanligt, överexalterad och skulle visa allt han kunde och alla sina leksaker. Så när de åkte hem däckade han typ direkt haha!

På kvällen så gjorde jag och Tom kycklingburgare och tittade på film. Jag bakade en äppelpaj till efterrätt och det var så himla gott och mysig kväll. Det behövs inte så jäkla mycket för att det ska bli en härlig helg, speciellt inte nu när vi börjat jobba igen. Det känns som man är nöjd bara vi alla får vara tillsammans. Och det märks så tydligt på Charlie också att han är mer nöjd när både Tom och jag är hemma!