Skärmtid och småbarn, vad är okej?

Detta är ett väldigt aktuellt ämne i dagens samhälle, hur mycket skärmtid ska barn få? Och när är det okej att introducera skärmtid för småbarn? Jag kan tänka mig att det blir lite utav en generationskrock i denna fråga, såsom mina föräldrar och morföräldrar har väldigt svårt att se poängen i skärmtid överlag. Medan vi anser att det är okej sålänge det är en begränsad tid om dagen. Så har i alla fall jag uppfattat det hela. Men hur tänker vi i vår familj kring detta då?

Än är ju Charlie för liten för att ha ”egen skärmtid”, han sitter ju liksom inte med en surfplatta och tittar på någonting själv. Inte heller framför TV:n för den delen. Men vi har ju ett barn som har väldigt, väldigt svårt att slappna av. Så vi införde faktiskt barnprogram innan läggdags ganska tidigt, säkert redan vid 5-6 månaders ålder. Detta för att få honom att varva ner och inte vara fullt ös fram till läggdags. Vi försökte såklart med böcker och liknande först men det gick inte alls att få honom att sitta still och lyssna till det, då han är för liten för att förstå handlingen än. Att introducera TV som en läggrutin är ju något som många kan ha åsikter om, men för oss är det de enda som fungerar och då kör vi faktiskt på det. Jag som arbetar mycket med sömnproblematik vet ju också att det inte är något att rekommendera med skärmtid innan läggdags, men så länge det fungerar för oss så kommer vi att köra på.

Eftersom att Charlies farmor och farfar bor i England så får han ju även mycket skärmtid genom Facetime. När han hör signalen ifrån facetime så kryper han direkt fram till personen med telefonen och sätter sig redo för att ”prata”. Detta är ju väldigt fint på ett sätt, för han vet att det är någon som han tycker om i telefonen när det ringer. Men också lite läskigt att han är 9 månader och förstår att farmor ringer när det låter ifrån telefonen, för han reagerar enbart av facetime signalen. Detta är ju en skärmtid som vi inte kan undvika, det kommer alltid att vara mycket skärm för att kunna prata med engelska sidan av släkten. Men en fundering som jag får då är om det är bra eller dåligt att han blir så van i att prata i telefon? Kommer vi få ett större problem än andra när han blir större och vi måste begränsa skärmtiden på ett annat sätt?

Vi har även ofta TV:n på i bakgrunden när vi är hemma, trots att ingen tittar på den då det är ett skönt bakgrundsljud. Charlie har noll intresse för TV:n om det inte är reklam eller sång/dans på den, men även då tittar han bara i någon minut och sedan leker han vidare. Vi har tänkt att eftersom han inte är intresserad så spelar det ingen roll om den står på i bakgrunden, men är det dumt? Kommer han bli van vid att ha den där och det blir svårigheter den dagen han ska börja förskola och det inte finns en TV i bakgrunden?

Det som jag tycker är lite ”läskigt” är hur snabbt de lär sig. Charlie tittar direkt på TV:n när jag rör fjärrkontrollen, även om jag bara flyttar på den. Om han ser en telefon ligga någonstans så är han direkt framme och vill leka med den. Sen är ju frågan om detta är för att han ser oss använda de här grejerna och blir intresserad pga. det eller är det för att han inte får leka med det. För allt som han inte får ha är ju såklart det som han vill leka med mest. Jag vet inte om alla barn är såhär intresserade av telefoner och skärmar från så ung ålder? Eller är det annorlunda för Charlie eftersom vi pratar så mycket med facetime. Eftersom läget är som det är och vi inte får resa så pratar vi ju dagligen med farmor eller farfar över facetime.

Vi är ute varje dag och leker (sålänge vädret tillåter), vi leker och läser böcker under dagarna, så hur mycket påverkar de här skärmtimmarna en så liten? För det jag tänker är dåligt med skärmar är att barnen slutar leka och sitter inne hela dagarna och så är inte fallet här. Trots om TV:n står på så leker han med sina leksaker och sitter inte bara och tittar på tv, även om farmor är i telefonen så kryper han omkring och pillar på sina leksaker men han ser hela tiden till att hon tittar på vad han gör. Så jag tänker att det kanske inte är så skadligt ändå så länge vi inte blir sittande framför skärmarna och slutar gå ut och leka. Jag tänker att det behöver finnas en balans mellan allt och att majoriteten av tiden ska bestå av lek och inte skärmtid. Hur tänker ni andra?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s