Att börja arbeta efter föräldraledigheten

Om ca. 3 veckor så börjar jag arbeta igen efter att ha varit hemma nästan ett helt år. Jag gick hem sista veckan i September 2019 och börjar arbeta igen nu 1 September 2020. Jag är verkligen inte redo att börja arbeta igen, hur kan någon vara redo att lämna sitt barn och gå tillbaka till jobbet? Jag kan verkligen inte tänka mig något värre.

Jag har som sagt varit hemma sedan sista september förra året, i början hade Tom väldigt mycket ledigt då han hade massor av övertid att ta ut. Sedan blev han permitterad i Mars och har enbart jobbat en eller två dagar i veckan, vilket har inneburit väldigt mycket familjetid. Trots att det inte är något bra för Tom att vara permitterad så är vi väldigt tacksamma för all tid vi har fått tillsammans det här första året. Det är så skönt att vi båda två har varit hemma större delen av tiden och ingen har behövt missa stora delar av Charlies första år. På ett sätt borde vi känna nu att vi har haft det så himla bra så det känns mer okej att gå tillbaka och arbeta igen. Men det gör verkligen inte det, det har istället fått mig att inse hur mycket jag vill kunna arbeta hemifrån och inte behöva lämna bort Charlie på dagarna.

Tom kommer vara fortsatt permitterad resten av året och enbart arbeta två dagar i veckan, så kommer jag att börja jobba på 60 % och vara hemma de dagar som han jobbar. På det sättet så behöver Charlie inte börja förskolan än och vi får båda vara hemma på deltid. Även om det här scenariot är hundra gånger bättre än att behöva lämna honom på förskolan redan nu så känns det inte kul alls. Vi kommer gå tillbaka till att enbart ha helger tillsammans som familj och när jag eller Tom kommer hem ifrån jobbet så kommer Charlie vara trött och redo för middag och sedan läggdags. Vilket innebär att vi kommer missa mycket av Charlie de dagar vi jobbar.

Jag förstår inte hur någon kan säga att de är redo att gå tillbaka och jobba efter att de fått barn. Jag jobbar gärna och hårt, men jag vill inte behöva gå till en arbetsplats 40 timmar i veckan för att missa hela min sons uppväxt. Jag kommer jobba hårt nu för att kunna arbeta hemifrån inom en (förhoppningsvis) snar framtid, där jag kan anpassa mina arbetstider så att Charlie får vara hemma med oss. Det känns inte rätt att behöva lämna honom långa dagar på förskolan för att bara få träffa honom vid frukost och läggdags.

Jag får sån ångest av tanken på att inte få spendera mina dagar med honom. Att inte få sitta och äta frukost tillsammans, eller slå på en film att somna till på förmiddagen. Eller bara få leka, promenera eller umgås med min glada lilla pojke. Utan istället ska jag gå till en arbetsplats som jag halv-trivs på och missa dagens alla härliga stunder. Hur kan normen vara att vi ska arbeta såhär som vi gör idag, och ha så få timmar per år med vår familj? Det låter helt galet i min öron.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s