Att växa upp i en tvåspråkig familj

Hur ska man tänka egentligen för att Charlie ska få med sig båda språken ifrån start, för det är ju ändå vårt mål. Hur kommer det att bli för honom att börja förskolan om han pratar mer engelska än svenska, kommer de andra barnen att förstå honom? Eller borde vi egentligen bara fokusera på det svenska språket för att han ska kunna kommunicera med kompisar från början? Här kommer mina tankar och funderingar kring att uppfostra barn i en tvåspråkig familj.

Vi tycker att det är viktigt för Charlie att få båda språken med sig ifrån början. Vi pratar därför båda språken med honom här hemma under dagarna. Vi hoppas att engelskan ska komma precis lika naturligt som svenskan gör ifrån start. Varför tänker vi så då? Jo för att även om vi bor i Sverige och han kommer behöva det språket i första hand när han börjar förskola/skola, så är det SÅ viktigt med kultur och vart man kommer ifrån. Nu är engelskan ett språk som är viktigt att kunna ändå och något som han kommer att lära sig i skolan oavsett. Men det är väldigt viktigt för oss att han ska kunna båda språken lika bra, eftersom han är lika mycket engelsk som svensk. Så varför skulle vi värdera det ena språket mer än det andra? Det är viktigt att uppskatta vart man kommer ifrån och ta vara på de fördelar som kommer med det. Sen är det ju även en till anledning att få med engelskan från start, att kunna kommunicera med Toms sida av släkten. Det går ju inte att ”vänta” med ett språk som gör att man kan prata med sin farmor och farfar. Vi vill att Charlie ska kunna prata lika enkelt med Toms släkt som med min släkt, oavsett vilket språk någon pratar. Sen kanske det kan bli lite förvirrande för honom (och även oss antar jag) till en början men vi hoppas på att det kommer naturligt tillsist i alla fall.

För tillfället så är det jag som står mest för svenskan och Tom mest för engelskan. Men vi försöker ändå att mixa upp det lite, så att inte Charlie lär sig att man pratar ett språk med mamma och ett annat med pappa. Både jag och Tom vill att Charlie ska kunna flyta mellan språken hur han vill oavsett vem han pratar med här hemma. Sen är det klart att det kommer bli mer naturligt att prata engelska med pappa och svenska med mamma, men det tänker jag är oundvikligt.

Hur tänker vi när vi tittar på barnprogram/film då? Här tycker jag att det är svårt, för jag ser hellre på film på engelska än svenska (oftast i alla fall). Men han behöver ju även se på film på svenska för att höra språket på det sättet också. Så oftast när vi ser på film så blir de på engelska, men vi försöker titta på vissa barnprogram på svenska. Nu är ju Charlie så pass liten så han kanske inte lyssnar så mycket på vad som sägs ändå utan mest tittar på färgerna, men när han blir äldre så kommer vi nog försöka få in lite svenska filmer också. Detta tänker jag är viktigt just för samhörigheten med kompisar i framtiden, jag vill inte att Charlie ska känna att det är fel språk medan de andra kanske inte förstår engelska så bra än. Jag vill absolut inte få en krock i detta som gör att han kan få konflikter/problematik med kompisar i framtiden.

Så vilket språk får Charlie mest av då? Min första tanke är såklart svenska, men sen börjar jag fundera lite till. Vi tittar nästan bara på engelska program/filmer på tv, Tom och jag pratar nästan enbart engelska med varandra, vi pratar med hans farmor och farfar nästan dagligen vilket såklart är på engelska. Hur mycket svenska hör han egentligen på en vanlig dag? Jag pratar ju svenska med honom, men när han hör mig och Tom prata så är det ju inte svenska längre. När vi har besök är det såklart mycket svenska, men det är ju inte varje dag. Så jag tror nästan att Charlie får mer engelska i vardagen än vad han får svenska. Sen kan jag nog tycka att han reagerar snabbare på svenska ord, som ”titta här”, ”mat” eller ”nej”. Men kanske är det för att det är jag som är ensam mycket med honom på dagarna, så dessa är ord han hör mycket ifrån mig och det egentligen inte har med vilket språk han hör mest. Det kommer bli så spännande att se vilket språk som kommer lättast för honom när han väl börjar prata. Vi hör ju början till ord nu, men det är svårt att avgöra om han säger ”yeah” eller ”näähh” tillexempel. Vi hör definitivt ”hej” men det låter ju i princip likadant på svenska och engelska så det säger oss inte så mycket än. Spännande om det blir det ena eller det andra språket eller om han bara kommer att prata en mix av allt och ingen kommer förstå vad han egentligen pratar om?

Hur gör ni andra som pratar två språk hemma, hur tänker ni kring det här?

2 reaktioner på ”Att växa upp i en tvåspråkig familj

  1. Emma J skriver:

    verkligen så spännande och se hans utveckling och vilket språk han kommer använda mest! Väldigt smart tänk av er att tänka att Charlie inte ska koppla dig med svenska och Tom med engelska enbart, det har jag aldrig tänkt på!!😄 Men båda språken kommer falla naturligt för honom men det ska bli spännande att se 😍

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s