Sömn och spädbarn, går det ihop?

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Jollyroom

Idag tänkte jag dela med mig av hur vi hade det den första tiden med Charlie. Hur sov vi egentligen när Charlie var nyfödd? Lät han oss sova? Grät han mycket på nätterna? Samsov vi eller hur gjorde vi egentligen?

Ja det finns mycket frågor gällande sömn hos nyblivna föräldrar. Jag har ju tidigare skrivit om hur Charlie sover idag (ni kan läsa inlägget här). Men det är ju inte alltid så att han har sovit såhär bra, även om han faktiskt alltid har sovit bra på nätterna. Det vi hade svårt med i början var att få honom att sova själv. Vi har fått mixade åsikter angående detta, vissa som tycker att det låter fruktansvärt och andra som säger att man får göra det som fungerar för er. Och det vill jag verkligen understryka i detta inlägg, gör det som passar er familj! Det finns redan så himla mycket pekpinnar i samhället och barnen ska klara allt från första sekund och funkar det inte så är det ett misslyckande…

Det är klart att det har funnits väldigt jobbiga nätter och tuffa stunder, men jag har hela tiden försökt att tänka att vi får göra det som fungerar för vår bebis. Och för oss fungerade det enbart att få sova på nätterna om han fick sova på oss. Även om vi tyckte att Charlie sov hårt och ordentligt så vaknade han såfort vi la ner honom i sin egen säng (vi hade en bedside crib). Var även mycket ofta han vaknade om man försökte lägga ner honom bredvid sig i sängen, och så var de bara vaggande eller amning som fick honom att somna om. Om jag låg ner och ammade, så kunde han somna ifrån och sova någon timma själv, men det hände väldigt sällan. Så i ca två-tre månader så sov vi i princip enbart med en bebis på oss. Eftersom Tom var hemma mycket i början så delade vi mycket på vem som han sov med, så man i alla fall fick några timmar att sova ensam. Men eftersom jag ammade och både jag och Charlie somnade ifrån amningen så sov han såklart mycket på mig. Det kändes även ganska naturligt eftersom han somnade bra vid amning. När Tom fick ta över så fick han alltid gå upp och vagga Charlie lite innan de kunde lägga sig och sova.

Nu när jag tänker tillbaka på det så har jag nog ”glorifierat” det lite, jag ser bara hur liten och mysig han var. Hur gosigt det var att amma och ha en gosig varm liten bebis nära mig hela tiden. Men jag vet också att i stunden så var det inte alltid sådär mysigt, utan ibland behöver man bara få vara sig själv en stund. Få sova hur man vill utan att det påverkar någon annan, få ligga ner och sova (satt ofta upp då liggamningen var svår att få till för oss och då såklart somnade ifrån amningen sittande). Men jag tycker ändå att vi klarade det fint. Vi fick ju sova väldigt mycket när vi gjorde på detta sätt. Charlie har aldrig gråtit på nätterna, (förrän nu när han ibland har mardrömmar), utan han har bara gnytt lite så har han fått mat och somnat om. Det har aldrig varit några stora problem utan vi har nästan alltid känt att vi sovit mycket mer än vad vi trodde att vi skulle få göra. Men vi har ju somsagt haft månader där vi enbart sovit med bebis på oss.

Så på nätterna har vi sällan haft problem. Det har varit värre på dagarna, men det har vi ju fortfarande problem med. Eller ja, problem, jag ser det inte riktigt som ett problem. Han gillar inte att sova när det händer saker omkring honom och då är han vaken väldigt mycket om vi är iväg eller om det är mycket folk här hemma. Det som är skillnaden mellan nu och då är att nu kan han somna i sin vagn, eller om vi sitter med honom tills han somnar så kan vi lägga ner honom. Det kunde vi aldrig när han var nyfödd. Jag vet inte hur många timmar som jag har suttit i vår soffa med en sovande bebis på mig, men jag kan lova att det är många. Om vi kunde lägga ifrån oss Charlie när han sov som nyfödd så var det ett mirakel, vi försökte ofta, och misslyckades i princip varje gång. Så vi har turats om att sitta med vår sovande bebis i famnen medan den andra fick styra mat, städa eller handla. Sen måste vi även tacka gudarna för bärsele, det var min räddning när Tom började jobba igen. Jag hade ALDRIG fått någonting gjort på dagarna om vi inte hade haft den. Städa var det bästa, Charlie somnade direkt när det rörde sig så mycket och jag fick röra på mig ordentligt plus fick ett fint hem. Kunde ju inte bli bättre. Så om ni har en bebis som gillar att vara nära precis som vi, köp en bärsele! Räddar både rygg och sinne haha! (finns att köpa här)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s