En liten kvällsfundering

När jag var gravid med Charlie så kommenterade majoriteten av föräldrar i min närhet att ”det är så tufft”, ”du kommer aldrig få sova igen”, ”barn är bara jobbiga” etc. Jag har helt ärligt hört allt möjligt negativt om barn undertiden jag var gravid, inte en enda gång hörde jag någon säga något positivt om hur mysigt det är med barn eller hur mycket glädje de för med sig.

Borde man inte vilja dela glädjen med andra istället för att prata negativt om sina barn? Jag skulle ALDRIG säga till någon som var gravid att ”förvänta dig att aldrig mer få sova” eller liknande, dels för att det är olika för alla. Men också så oavsett hur tungt det är vissa dagar, så övervinner ALLTID det positiva. Jag kan känna mig helt slutkörd och bara vilja gå och dra täcket över huvudet, men såfort jag ser det där leendet på min lilla människa så smälter ju mitt hjärta och jag vill bara gosa mig in i hans mysiga små kinder. DET vill jag dela med mig av till gravida kvinnor, hur UNDERBART det är när de säger mamma, eller första gången de sträcker sig mot dig när de vill komma upp, eller bara det där första leendet/skrattet. Allt har sin charm med barn oavsett om det finns mycket som är så tufft också.

Jag tänkte väldigt mycket på detta när jag var gravid. Nästan alla som uttalade sig om detta har mer än ett barn, så om barn nu är så fruktansvärda, varför skaffade ni ett till? Eller till och med två till? Jag förstår inte varför man ska prata ner sina barn till någon som uppenbarligen bara längtar efter att få träffa sitt barn. Det förundrar mig hur människor fungerar och varför man vill ta bort någon annans glädje i att få barn? För det är ju ändå det man gör när man säger sådana saker.

Jag upplever liknande situationer nu, just nu är Charlie i en trotsig period, allt vi säger nej till gör han trots att han vet att han inte får. Han liksom tittar på oss och väntar tills vi säger nej innan han gör det. Lyfter vi bort honom från något och säger nej så kryper han snabbt tillbaka och pillar på det han inte får. ALL mat kastas på golvet och sedan gråts det för att han inte kan äta den. Han kastar nappen/snuttisen och sen gråter för han inte får mysa med de. Ja ni förstår grejen. Så då när jag idag sa att jag var sliten och att det har varit en tuff dag, så får jag nästan enbart höra ”vänta bara, det blir värre”. Vet ni vad? Jag VET att det kommer bli värre och tuffare och svårare situationer än vad vi är i just nu, men just idag så kändes det bara jäkligt tufft. Och då kanske det hade varit trevligare med ett ”jag förstår, det är tufft ibland” och inte ”vänta bara…”.

Jag hoppas att jag aldrig någonsin blir en sådan människa som säger ”vänta bara…” och om jag blir det hoppas jag någon säger till mig på skarpen. Tänk er för hur ni uttrycker er och är ni inte nöjda med valet av att skaffa barn så säg kanske inget alls till den där gravida kvinnan som förväntansfullt längtar efter sin bebis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s