Småbarn och socker?

Detta är en het diskussion i dagens samhälle, eller i alla fall i våra umgängeskretsar. Varför är detta ett så hett samtalsämne då? Det känns som att vi är uppdelade i två grupper, en grupp som tycker det är helt okej att ge sin bebis/sina barn vad som helst och en grupp som inte tycker att det är helt fel att ge socker till sina barn/bebisar. Vart står vi undrar ni då?

Jo vi står nog mer mot gruppen som inte vill ge sina barn socker alls, vi har hela tiden sagt att Charlie absolut inte ska äta något med socker i (och då menar jag fika, glass, godis etc) innan han har fyllt 1. Kanske att till och med innan han fyllt 2, så som vi resonerar nu. Sen har han faktiskt fått smaka utav våra kex ibland, så som digestivekex eller något Mariekex. Han har även fått smaka på glass ett par gånger, men då är det liksom lite på ett finger och inte en hel glass såklart.

Men om vi t.ex. är hos min mormor och morfar och fikar, ja då får Charlie ett rån eller majskrokar att smaska på och inte samma fika som oss. Likaså så bakade jag en äppelpaj till mig och Tom igår, så då stekte jag lite äpplen i smör och kanel till Charlie som han fick fika på. Då får han också något gott och ”lyxigt” samtidigt som han inte behöver trycka i sig massor av socker. Sen har vi diskuterat nu och sagt att han såklart ska få äta lite tårta på sin ett årsdag. Men jag ser faktiskt inte varför så små barn ska äta fika och godis hela tiden, Charlie är mer nöjd när han får äta frukt än när han får kex. Så jag ser inte varför vi skulle introducera mer sötsaker för honom redan nu när socker bara är dåligt för kroppen.

Sen har vi ju dom som inte alls förstår det här och tycker vi är löjliga som inte vill ge honom lite ”gott fika” när vi andra får äta. Ibland förstår jag ändå vad de menar, jag kan få lite dåligt samvete om jag sitter och mumsar på en saftig bulle och han får ett rån…Men samtidigt så är ju han nöjd med det och verkar inte så brydd. Så jag tror mer att det är vi vuxna som tycker synd om honom än Charlies egna känslor om det, då han så glatt äter det som ligger framför honom oavsett vad det är. Vi kommer fortsätta att låta Charlie vara sockerfri sålänge vi kan, sen är det klart att han kan få smaka lite fika ibland om det är födelsedagskalas eller liknande. Men jag tycker inte att han behöver en egen bulle eller egen tårtbit förrän han är stor nog att förstå. För somsagt, just nu är han lika nöjd om han får en banan som om han får ett kex.

Hur tänker ni kring socker och småbarn? Får era små äta godsaker eller väntar ni också tills de blir äldre?

2 reaktioner på ”Småbarn och socker?

  1. Malla skriver:

    Exakt så där resonerade vi också, att försöka undvika socker så mycket man kunde, erbjuda annat om man var iväg. MEN, då min sambos farmor är en envis gammal tant, så gjorde hon som hon ville. Hon gav socker och sånt när vi (främst jag) inte såg.
    Något som jag kunde bli ursinnig på! Kändes så respektlöst! Vilket hon fick höra också..
    Idag är våra 5 & 3 år och de får käka socker, en dag i veckan – lördagar. Vilket dom faktiskt har köpt, rakt av.
    ”Man kan faktiskt ta en frukt” som vår klocka 5-åring säger. Vilket hon har rätt i.

    Gilla

    1. Men nej så dåligt, det är ju ni som är föräldrar! Då kan ju inte de smyga i era barn socker när ni inte ser på. Jag hade också blivit ursinnig på det! Det låter ju toppen, skönt att de köpt det också så de inte behöver vara tjafs varje vecka!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s