Jag börjar jobba!

Jag kan inte förstå att jag börjar jobba imorgon? Jag har då varit hemma i 11 månader, det känns helt galet. Det känns liksom overkligt att jag inte ska vara hemma med min familj längre? Jag kommer bara få helger tillsammans med båda mina pojkar från och med nu. Det känns inte okej någonstans om jag ska vara helt ärligt men någon måste ju jobba.

Jag kan ju ändå försöka trösta mig med att jag bara börjar på 60% så jag har två extra dagar tillsammans med Charlie i alla fall. Men sedan Mars så har ju jag, Tom och Charlie haft 5 dagar ledigt tillsammans varje vecka och nu går vi över på att bara ha 2. Jag tror ändå det är det som är värst, att gå från 5 dagar till 2. USCH. Hur kan normen vara att man ska arbeta så mycket och vara så lite med sin familj? Känns helt ologiskt i mitt huvud. Jag vet att jag har skrivit lite om detta tidigare men kände att jag behövde skriva av mig lite idag…

Att jag imorgon ska gå upp och gå till jobbet och inte gå upp och äta frukost med min familj känns bara helt overkligt. Men jag antar att det bara är att bita ihop och gå till jobbet. Blir säkert bättre när jag väl är där än vad det känns nu innan. Men just nu känns det som om jag vill dra täcket över huvudet och blunda inför att jag faktiskt måste sätta mitt alarm för att gå upp och jobba imorgon och inte träffa Charlie förrän det är dags för middag…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s