Min graviditet, hur mådde jag?

Jag satt och tittade på Gravid – vecka för vecka på Youtube och började fundera lite på min egen graviditet. Den tjejen jag tittade på just idag beskrev att hon inte hade några krämpor, hade mått lite illa i början men inte alls farligt och det var det i princip. Det fick mig att tänka på hur fruktansvärt dåligt jag mådde i början av graviditeten och hur olika det kan vara för alla.

Illamåendet var nog ändå det som tog hårdast på mig i början, jag hade KONSTANT illamående till vecka 14-15 kanske, då började det trappa ner och några veckor senare så mådde jag nästan aldrig illa. Vi fick reda på att jag var gravid i vecka 5-6 och då var det just pga. illamåendet. Så i ca. 10 veckor var jag illamående hela dagarna, varje dag. Det var HEMSKT. Jag kunde inte sitta i lunchmatsalen på jobbet utan att få kväljningar, jag kunde knappt vistas inne på jobbet om någon hade fisk till lunch. Många gånger var det hemskt att bara behöva se andra äta. De första veckorna av illamående bodde vi i vår lägenhet, där vi inte hade någon köksfläkt, så all stekos hamnade ju i hela lägenheten. Denna period var i februari-början av mars, vilket innebar väldigt kallt väder utomhus. Men varje gång Tom lagade mat fick jag sitta i fönstret och andas friskluft för att kunna äta maten överhuvudtaget, så vi levde i en Iglo vissa perioder. Jag levde i princip på skorpor, smörgås och hasselnötter, det var liksom det som gick ner utan problem.

I vecka 20-21 så gick jag en riktig långpromenad med en kompis som bor i närheten, vi gick kanske en mil på grusväg. På slutet började jag få väldigt ont i blygdbenet och jag fick ta lite kortare steg. När jag kom hem och satte mig på soffan och skulle resa mig så hade jag så ont så jag knappt kunde gå. Tom skulle ha kompisar hemma för att se någon fotbollsmatch så jag gick upp i sovrummet och tittade på film. När jag skulle ur sängen så gick det inte, jag fick skrika på Tom att komma upp med tandborste och liknande ifrån nedervåningen för jag klarade inte av att gå i trappan igen. Efter detta så hade jag problem med foglossning dagligen, det var inte alltid sådär hemskt som den första kvällen. Men jag hade lite ont varje dag och som blev värre och värre. Så sista veckorna så klarade jag inte av att böja mig ordentligt (det kan väl i för sig ingen gravid kvinna…), jag kunde inte ta mig ur soffan utan att stöna av smärta, jag klarade inte att gå i trappor och inte heller att gå några längre sträckor. Så jag var nog ganska handikappad på slutet, men samtidigt så upplevde jag nog inte det på samma sätt där och då som nu när jag ser tillbaka på det. Det växte ju liksom på mig, det kom inte bara helt plötsligt och jag hade superont varje dag utan den riktiga smärtan kom gradvis och då märkte jag nog inte hur begränsad jag blev av den.

Nu när jag ser tillbaka på att vara gravid så var det hemskt, jag tyckte nog aldrig att det var kul i stunden heller. Men USCH för att vara gravid. Så många säger ju att man får ett sånt glow och man känner sig så fin med magen, jag gjorde verkligen aldrig det. Jag kände mig sliten, finnig och äcklig typ konstant under min graviditet. Man svettas mycket, man orkar inte saker som man brukar, man är stor och otymplig, inga kläder passar och de kläder som faktiskt passar använder man dagligen, man når inte ner att knyta skorna, man är alltid någons chaufför trots att man är konstant trött och man vill alltid äta onyttigt. Haha ja ni hör ju själva vilket underbart liv det är.

Men trots detta så skulle jag 100% göra det igen, för OJ vad jag älskar att vara mamma. Oavsett om det är 9 hemska månader (utifrån min mening) så är det SÅ värt det. Sen är ju allas graviditeter olika och inte ens jag som säger att jag inte gillade det första gången kan säga att det kommer vara likadant för mig nästa gång. Det låter ju som jag skriver världens skräckhistoria här och jag hoppas verkligen inte att det uppfattas som att jag vill prata ner något. Jag vill vara ärlig med att säga att vara gravid är inget för mig, jag gillade det inte och jag uppskattade ytterst få saker med att vara gravid. MEN jag vill verkligen understryka att jag ABSOLUT skulle göra det igen, utan tvekan. Att föda barn är det COOLASTE jag gjort och skulle ta 10 förlossningar framför att vara gravid en gång. Förlossningen kan jag skriva om en annan gång, men om jag inte gillade att vara gravid så älskade jag förlossningen. Men somsagt, det kommer i ett annat inlägg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s