Charlies förlossning!

Detta inlägg skulle ha kommit ut igår på Charlies födelsedag…men denna virriga mamma hade visst glömt att publicera inlägget..

Okej jag tänker inte dra värsta långa berättelsen med allt i detalj men tänkte ändå att de kunde va kul att dela med mig lite av hur det gick till för ett år sedan!

Natten mellan den 7-8 oktober började mina första värkar. De ökade och ökade under hela dagen och vid 17-18 hade jag så täta och starka värkar att jag fick åka in till förlossningen, dock i Linköping och inte Norrköping då det var fullt här. När vi kom dit så gjorde de alla kontroller och sa till Tom att du kan gå och parkera bilen för ni kommer inte hem utan bebis. MEN, det gjorde vi! Han lurade oss alla och vid 01 så var värkarna så svaga så jag fick en sovdos och fick gå till patienthotellet. Dagen efter så fick vi åka hem och vänta på ett det skulle dra igång igen. Hade värkar redan när vi åkte därifrån men inte alls så kraftiga eller täta att det var aktuellt att stanna.

Väl hemma gjorde vi lite ärenden, sov en sväng och sen började vi arbetet för att få igång förlossningen igen. Hade hela tiden värkar men väldigt lite och svaga. Vi gick en lång promenad, bastade och åt stark mat. Värkarna kom igång ordentligt men försvann framåt kvällen igen. Så jag tog min sovdos som jag fått med mig hem och gick o la mig och sov i princip hela natten.

Torsdag (10e) skickade jag Tom till jobbet, var så trött på att värkarna bara kom o gick och var helt uppgiven och trodde aldrig bebis skulle komma. Så jag gick en promenad i elljusspåret här bakom och värkarna kom igång ordentligt, kom hem och tog en dusch och värkarna var i princip helt borta…snyggade till mig och åkte in till stan för lite shopping av det sista som behövdes innan bebis anlände. På stan så fick jag relativt ofta stanna och hålla mig i för att värkarna var så starka, så då tänkte jag att det kanske var dags att åka hem ändå.

I princip exakt 24 timmar innan Charlie föddes

Gjorde mig en kopp te och satte mig i soffan och värkarna var som bortblåsta. Såfort jag rörde mig kom de igång ordentligt men såfort jag satte mig ner och slappnade av så var de helt borta. Jag var SÅ LESS! Somnade ett par timmar i soffan och när Tom kom hem drog vi igång med lite stark mat igen. Tryckte säkert i mig en halv burk jalapeños, haha. Efter maten kom jag på att jag knappt känt Charlie röra sig under hela dagen, så vi ringde förlossningen och fick komma in på en kontroll.

På kontrollen kom de fram att jag fallit lite mellan stolarna eftersom jag åkt till Linköping och då fick jag tydligen inte den uppföljning som jag skulle haft, trots att jag ringt och pratat med förlossningen flera gånger per dag och förklarat situationen. Så vid kontrollen konstaterades det att jag var öppen 5 cm och de gjordes en hinnsvepning. De sa att om det inte kommit igång under natten så fick jag komma tillbaka på morgonen för igångsättning.

Vi åkte hem och direkt började värkarna, vi hann inte ens komma innanför dörren. Klockan var strax efter 21 när vi kom hem och vid 03.30 åkte vi in till förlossningen. Där gick det ganska långsamt fram tills de tog hål på hinnorna för att vattnet skulle gå vid 08-09, jag minns inte exakt tid. Men efter det så drog allt igång i ordentlig fart och vid 11.47 är Charlie född.

Nöjd och redo för att föda barn!

Jag har väldigt vaga och små minnen ifrån de där sista timmarna mellan att vattnet gick och att Charlie kom för det kändes som jag var i en dimma hela den tiden. Jag vet att jag bytte position hela tiden för att få ner Charlie tillräckligt för att få krysta. Tom var guldvärd och hjälpte mig att flytta mig mellan olika positioner då jag inte kände benen pga. epiduralen. När det väl var dags att krysta gick det väldigt snabbt, Tom har berättat tidpunkterna för mig efteråt och jag började krysta ca. 11.35 och personalen gissade att han skulle komma 11.45. Men han tog några minuter till på sig och kom till världen 11.47!

07.16 är denna bild tagen, förväntansfull på att träffa den lille

Det är klart att det var smärtsamt och jag tror att man glömmer smärtan med tiden, men redan 10 minuter efter att Charlie var född sa jag till Tom att ”det här kan jag göra om”. Jag tyckte att det var så jäkla cool upplevelse, jag upplevde inte att smärtan någonsin var outhärdlig utan det kändes hela tiden okej. Och den känslan när Charlie kom ut och upp på mitt bröst är det sjukaste och coolaste jag någonsin har varit med om. Och den känslan övervinner allt i hela världen. Jag skulle välja att föda barn hundra gånger över en graviditet. Men sen är ju såklart alla förlossningar olika om man kan aldrig jämföra sig med någon annan, men min upplevelse av att föda barn är bara positiv. Jag tyckte det var så häftigt! Och idag fyller han 1, min stora lilla kille!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s