Nattskräck?

Häromnatten vaknade vi av att Charlie var helt hysteriskt ledsen runt midnatt. Han som aldrig är riktigt ledsen på nätterna och nu var han helt hysterisk och otröstlig. Jag vet faktiskt inte hur länge han grät innan vi fick honom att lugna sig men det var säkert 20-30 minuter minst. Stackarn grät så mycket så han hyperventilerade och skakade i hela kroppen. Jag trodde nästan att han fick ett krampanfall då han skakade så mycket och ryckte i nacken/huvudet.

Som tur var så var Toms mamma här, så vi väckte henne och frågade om råd. Hon har jobbat med barn och barn med funktionsnedsättningar i 15 år, så hon har ju sett både kramper och andra hemskheter tidigare. Hon kunde i alla fall lugna mig och Tom och konstatera att det inte var något farligt, inga kramper och han kunde fokusera med blicken och han hade ingen feber.

Vi vet inte alls vad det kan ha varit, om det bara blev för mycket intryck med att ha Toms föräldrar boende här några dagar samtidigt som mina föräldrar var här samma kväll. Han har ju svårt att slappna av då och det är ju inte så konstigt om han då reagerar på detta. Men det kändes också som en för stark reaktion på att det ”bara” skulle handla om det.

Vår tanke när allt lugnat sig var nattskräck, kan det ha varit det? Jag vet inte exakt hur det är utan jag har bara googlat lite snabbt och enligt 1177 så är det här tecken på nattskräck:

  • Barnet skriker och visar intensiv rädsla.
  • Barnet verkar vaket men går inte att få kontakt med.
  • Barnet viftar med armarna eller puttar undan om du försöker trösta.
  • Barnet somnar snabbt om igen efter en attack

Tre utav dessa fyra punkter passar in exakt på hur det var med Charlie, till en början fick vi koll kontakt med honom. Han bara skrek helt hysteriskt och tittade inte på oss. Om vi försökte ge honom nappen så slog han bort våra händer eller vände sig om och blev mer ledsen. Men han somnade inte snabbt om igen, jag tror det tog ca 2 timmar för honom att somna om. Sen står det även att det är vanligast för barn mellan 3-12 år, vilket gör mig tveksam till om det kan ha varit nattskräck ändå.

Oavsett vad det var så var det läskigt, man blir ju orolig att det handlar om smärta eller kramper när sånt här händer. Men vi är glada att det inte blev/var värre än vad det var så hoppas vi nu att det inte händer igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s