Att tälta med småbarn

Jag har ju skrivit flera gånger förut om att vi har campat och varit iväg och tältat med Charlie. Förra året var det ”hur lätt som helst” skulle jag nog faktiskt våga påstå. Sen var i för sig mina föräldrar med och när vi behövde styra med tält eller packning så var han med dem. Men han var också bara 9 månader vilket gjorde att han var ganska lättroad. Han kunde heller inte gå utan kröp runt, men då han mest hasade sig fram som krypning så kom han inte så långt när vi var ute på det sättet. Så ville han någonstans så gick vi med honom och höll honom i händerna. Det vill säga, vi hade ganska bra kontroll på vart han var och vart han ville gå. Och han var som sagt ganska nöjd med att bara ha några få leksaker på sin filt framför sig.

I år kan vi ju säga att det var helt annorlunda! Dels var de bara jag och Tom med Charlie, vilket gör att om båda behöver hjälpas åt med något så behöver Charlie underhålla sig själv (det gällde alltså bara minuter vardera gång). Detta var inte något som var så populärt haha! Charlie vill alltid vara med och göra det vi gör och blir lätt frustrerad om han inte kan det. Så det var ganska svårt att få ordning på packning och tält den här gången. Charlie tycker även att tältet är superkul, vilket är bra, men inte så optimalt att springa in och ut ur tältet när man lever med sandiga och blöta kläder hela dagarna. Där fanns de såklart då ett väldigt stort irritationsmoment att han inte fick gå in i tältet hela tiden. Vi hade även 30+ grader hela tiden vi var iväg, och ingen skugga som man kunde gömma sig i. Så jag tror att den här frustrationen som han kände också handlade om att han var överhettad. Även vi kände ju av detta och man själv har då lite dåligt tålamod. Plus att vara över 30 veckor gravid gör kanske att ens tålamod och ork inte alltid finns där som vanligt heller…

Så att tälta med småbarn är supermysigt och jättekul. Vi hade en toppen semester i våra två nätter i tält och Charlie sover mycket bättre där än vad han gör hemma. Men det var tufft den här gången, pga värmen, svårt att underhålla hela tiden utan att han skulle tröttna eller bli arg för han inte fick leka med tältpinnar eller klättra runt i bilen. Men vi har badat massor, njutit av att vara ute från morgon till kväll, kastat sten i vattnet och lekt på stranden. Om vi frågar Charlie så tror jag han skulle säga att det varit jättekul, frågar ni oss föräldrar så skulle vi säga att det var supermysigt men väldigt tålamodskrävande denna gång.

Nu längtar vi något extremt efter vår Van som vi drömmer om, då kommer vi skippa mycket av denna frustration (men såklart uppkommer nya utmaningar istället med det). Men vi kommer skippa den största delen av varför det kändes jobbigt denna gång, att ha bilen packad till Max och så ska man försöka få fram det som behövs utan att packa ur hela bilen samtidigt som man har ett barn som skriker efter uppmärksamhet. I en Van så kan man ha saker bättre packat och mer organiserat, så inför nästa camping tripp hoppas vi verkligen att vi hittat vår drömvan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s