En tredje våg av Covid?

Okej så överallt man läser nu så är de prat om en tredje våg av Covid och att många länder i EU ökar i smitta redan nu. Länder öppnar upp och stänger ner igen, man får upp förhoppningar och sen sänks de igen. Vi har ju som tur är haft Toms familj här en gång nu under sommaren, men de har även bokat för Charlies födelsedag och jag tror de hoppas på att kunna komma när lillasyster har anlänt också. Vi hade ganska höga förhoppningar om att detta skulle gå men jag blir mer och mer orolig över att de inte kommer gå.

Tegnell har ju till och med nämnt att de finns en stor risk att vi inte kommer få fira jul även i år och det känns riktigt pissigt faktiskt. Jag förstår ju om läget är så och jag hade inte alls räknat med att de skulle va som vanligt igen, men jag hade nog hoppats på lite mer än hur de ser ut nu. Vi kommer inte kunna fira jul ute på samma sätt som förra året med en så liten bebis som vi kommer ha…men tanken var även där att vi skulle vara i England över både jul och nyår, nu vet jag inte om man vågar hoppas på det ens? Det känns så himla tråkigt att vaccinet inte har tagit oss längre!

Jag drömmer ju även om öppnaförskolan och att vi ska kunna träffa andra barn som Charlie kan leka med där, istället för att behöva sätta honom för förskola. Vi var faktiskt på en idag, men vi var de enda som kom på den tiden som de hade avsatt…Vi gick till lekparken med pedagogen och lekte där med lite andra barn, men jag menar…det gör vi ju utan att ha någon annan vuxen med oss haha. Det kändes lite udda, för jag känner liksom inte att vi behöver gå för min skull utan för att Charlie ska få träffa och socialisera med andra barn. Men de sa att det inte var mycket folk som dyker upp på träffarna nu eftersom man bara får ses ute och då tycker man att man lika gärna kan gå ut själv. Jag förstår ju det på ett sätt, men samtidigt så träffar man kanske inte riktigt andra barn på samma sätt om man bara går till lekparken själv som om man går och möts upp så någonstans. Så förhoppningarna är väl att de får öppna upp så man får ses inne, men det känns ju rätt långt bort i dagsläget om man ska vara ärlig. Det tycker jag är tråkigt för Charlies skull, hur ska vi hitta andra barn att leka med om alla som är hemma håller sig hemma?

Det finns så mycket som man börjar längta tillbaka till nu, kompisar, familj, umgås som vanligt, få gå ut på restaurang eller bara ta ett varv på stan? Jag vet att man ”får” göra det här, men de känns så onödigt med tanke på smittrisken och att ingen här tänker på att hålla avstånd eller att ha munskydd eller liknande. Då stannar man liksom hellre hemma och är försiktig. Men nu är man nästan desperat efter att få göra ”normala” saker och om de då tänker börja stänga ner allt igen till hösten känns det ju fruktansvärt? Jag håller verkligen tummarna för att de blir bättre och att de har fel om den tredje vågen och vi faktiskt kan börja ses lite mer naturligt nu efter alla fått två doser vaccin. Än får vi njuta av att vara ovetande och bara hoppas på det bästa antar jag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s