Det här med nattningar

Jag har nog skrivit 100 inlägg om nattningar, sömnsvårigheter och annan problematik kring sömn gällande Charlie. Men det är ett återkommande problem i vår vardag, ena stunden tror vi att vi hittat rätt och nästa fungerar det inte igen…

För ett tag sedan så skrev ju jag att vi bytte kvällsrutin, vi slutade titta på tv/barnprogram på kvällarna och började läsa istället. Det fungerade så bra, vi gick från över en timmas nattning till att han somnade till boken eller på 5 min efter sagan var slut. Efter att vi bytte till sommartid så har detta förändrats helt. Vi trodde att det handlade om ljuset i rummet så vi köpte mörkläggningsgardiner för att få det riktigt mörkt igen, men det fungerade inte heller. Vi har försökt justera sömnen på dagarna, men de spelar ingen roll om han sovit 1 timma eller 3 på dagen, det är alltid lika svårt med nattningen.

Så vi är återigen inne på nattningar som tar över 1 timma, 30 minuters läsning och sedan 30-40 minuter minst att sitta bredvid hans säng och sjunga/finnas där så han kan somna. Lämnar vi rummet så står han upp direkt och skriker efter oss. Det känns helt galet att de ska behöva ta sån tid att få honom att somna? Vi kan se vid middagen att han är så trött så han knappt orkar ha ögonen öppna men ändå så lyckas han fighta sömnen så pass bra att han klarar en timma med mys i mörkret innan han somnar till.

Jag känner att vi behöver ändra kvällsrutin igen, men jag vet inte till vad. Nu läser vi ju i vår säng, så frågan är om vi ska börja enbart va i hans rum vid nattning. Men då kommer ju problematiken kring att han alltid får en flaska när vi läser, så då behöver vi ju fortfarande lyfta upp honom och gå till badrummet för att borsta tänderna och avbryta läsningen. När vi är i vår säng kommer de naturligt att ta tänderna påväg till sin säng. Oftast säger de ju dock att de inte är själva rutinen som påverkar utan det att det är en rutin. Att oavsett vad man gör, så ska de göras samma varje kväll. Och det har vi alltid gjort, till och med när vi är hos mina föräldrar går både Tom och jag och sätter oss med Charlie i ett mörkt rum och läser bok när de ska nattas. Så kvällsrutiner håller vi hårt på, men de fungerar ändå inte…Är det någon av er som har bra förslag till sömn på kvällarna hos en 1.5 åring?

Välling eller inte?

Det här har ju varit en diskussion som vi har fått vara en del av sedan Charlie var väldigt liten. Amningen fungerade inte för oss, jag hade bara tillräckligt med mjölk fram till Charlie var ca 2,5 månad gammal, sen försökte vi allt som gick fram tills han var 3 månader och efter det fick vi ge upp och börja med ersättning. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur många månader Charlie var när BVC sa att vi skulle byta ut ersättning mot välling, men kanske runt 6 månader ungefär. Vi gjorde som BVC sa och jag googlade faktiskt inte ens på det utan gick enbart på deras ord, fanns inte en tanke att ifrågasätta det de sagt till oss.

Sen började jag se i alla föräldragrupper jag var med i att man ABSOLUT INTE ska använda välling istället för ersättning. Det fanns 100 argument till varför detta inte var bra och i princip skadligt för barnen. Jag har inte satt mig in i dessa diskussioner eller argumentationer kring detta. Jag kände att jag litade mer på vad vår BVC sköterska sa än vad okända människor på Facebook säger. Det finns ju ingen sköterska som ger råd som ska/kan skada barnen.

Jag har även hört argument om att man inte ska låta ”äldre” barn dricka välling. Då räknas alltså Charlie till äldre barn eftersom han är över 1 år och äter ”vanlig” mat till alla måltider. Då ska barnen inte få välling av någon anledning. Även här har jag inte satt mig in alls i dessa argument då jag känner att de är så mycket personliga värderingar i allt och inte ren fakta. Vi ger Charlie en flaska varje dag innan han ska sova middag och en varje kväll när vi läser godnatt saga (och borstar tänderna efter det). Och jag kan inte se oss sluta med det här inom någon snar framtid. När Charlie får flaskan vid sin middagslur, somnar han på typ 5 minuter, och sover gott då han är mätt och belåten. Charlie har svårt att äta lunch när han är trött och då fungerar de bättre för oss att ge en flaska och äta mer ordentligt efter sovstund. Men även på kvällen är vällingen guld värd, de kvällar vi inte ger eller ger varm mjölk istället så får vi aldrig samma avslappnade resultat och han vill istället leka och fara runt i sängen istället för att ligga/sitta och lyssna på saga.

Så vi kommer absolut inte ge upp det här med välling och tänker att det är ett beslut som är upp till var och en. Men jag tänker att man måste våga förstå att alla gör det som man tänker är bäst för sina barn och sin situation. Man behöver inte lyssna till alla i olika Facebookgrupper eller liknande. Jag går alltid på vad vår BVC sköterska säger, och rekommenderar hon att något inte ska användas eller göras så slutar vi. Annars kommer vi att fortsätta göra det som fungerar för oss.

Potträning

Ännu en gång så har vi börjat med potträning, eller ja jag kan nog inte säga att vi riktigt pottränat förut utan mer bara låtit pottan stå framme och att han kan sitta på den när han vill. Jag skrev ett inlägg om det när han var ungefär 10 månader tror jag, då jag läste att det var bra att börja innan barnet börjat gå. Läste också någonstans att det är bra att börja runt 10 månaders ålder. Men vi har i alla fall bara sedan dess erbjudit pottan lite här och där och att den finns där så han vänjer sig vid den.

Men nu när vi är i ”lockdown” och jag har slutat jobba så har jag börjat att potträna Charlie på riktigt. Vi är inne på dag tre och det går…sådär haha. Nej vars det går bra tror jag, vi låter honom vara i enbart kalsonger eller naken och när han kissar på golvet sätter vi honom på pottan. Försöker erbjuda pottan regelbundet samt efter måltider och sovstunder. Hittills har vi haft ca 100 kiss på golvet och några droppar vid 3 tillfällen i pottan…så än sålänge är vi långt ifrån där.

Tvättmaskinen går varm här hemma efter alla blöta kläder, filtar, kuddar ja you name it. Det är få saker i det här hemmet just nu som inte har haft eller har kiss på sig. Men tänker att de bara är en period och att vi får leva med det just nu. Det skulle vara så skönt om Charlie var blöjfri och lite van vid det innan nästa bebis kommer.

Samtidigt som jag vet att det är en fas och att helt plötsligt trillar polletten ner och han förstår att man kissar på pottan så är det så frustrerande att torka kiss hela dagarna. Eller nej det stör mig verkligen inte när de bara kommer utan förvarning eller någonting. Men just nu kan han sitta på pottan i 5-10 minuter utan resultat, resa sig och gå två steg och sen tömma hela blåsan på golvet. Då har jag lite svårt att inte bli frustrerad om jag ska vara ärlig. Samtidigt som jag absolut inte vill visa Charlie det, för det är ju inte hans fel och att bli irriterad kommer bara göra allt svårare. Det gäller bara att uppmuntra och heja på när de där dropparna hamnar rätt istället och fokusera på det!

Är det någon som har några andra tips till potträning så tar jag gärna emot allt. Jag känner mig helt ute och cyklar i det här men tar de också som det kommer. Men tar som sagt gladeligen emot tips om det är någon som har några superknep!

Kvällsrutin för 16 månaders

Det här med rutiner och vad som fungerar bra och mindre bra är så svårt att veta och man behöver verkligen testa sig fram för att se vad som fungerar bäst. Vi har ju alltid haft en kvällsrutin där vi tittar på en film eller barnprogram med Charlie i ca 30 minuter och sen läggdags med en flaska i sängen. Men på senaste tiden så har det tagit så lång tid att få honom att somna, vi håller säkert på i 45-60 minuter varje kväll och det fungerar verkligen inte. Man hinner tröttna hundra gånger om innan han har somnat och vi hinner inte med något på kvällarna när vi nattar barn fram till 21.

Men nu är det så att vi har börjat läsa för Charlie på kvällarna för att han ska komma ner i varv, vilket har fungerat förvånansvärt bra. Vi har alltså slutat titta på film för nedvarvning och går istället upp till vårt sovrum och sätter oss allihop i vår säng, har bara en liten lampa som är stark nog för att vi ska kunna läsa. Charlie får en flaska med välling och så läser vi i 25-30 minuter. Detta fungerar faktiskt otroligt bra hittills, han sitter still och lyssnar, ibland får han en egen bok att hålla i så han kan bläddra själv utan att störa läsningen. Vi har faktiskt bara gjort denna rutin med oss alla tre hittills, för då kan en av oss läsa och den andra har Charlie. För sitter han i knät på den som läser så vill han väldigt gärna bläddra i den boken. Men i alla fall, efter läsningen så borstar vi hans tänder och sen lägger honom i sängen. Hela tiden gör vi detta i lite dunkelt ljus för att han ska förstå att det är dags att sova. Redan ifrån första kvällen med denna rutin så har han somnat på mindre än 10 minuter! Detta är helt galet för oss som kämpat med insomningen länge!

Vi har ju alltid vetat att TV och film inte är bra innan man går och lägger sig, det är alldeles för mycket intryck för hjärnan och ljuset lurar hjärnan att man inte är trött. På jobbet rekommenderar vi alltid våra patienter att stänga av alla skärmar minst två timmar innan läggdags. Men vi har ju aldrig hittat något där vi kan få Charlie att sitta still förut och vi har tänkt att tv och att sitta still är bättre än lek och fullt ös hela vägen till sängdags. Men nu känns det så skönt att vi har hittat en rutin som fungerar! Att gå från en timmas fight vid nattning till 5 minuter när en av oss sitter bredvid och sjunger känns som en otrolig vinst. Och att det blev såhär från första kvällen vi testade det känns otroligt. Nu håller vi bara tummarna för att det håller i sig!

Var Charlie allergisk?

Jag skrev ju för några veckor sedan att vi väntade på svar om vi skulle få gå på utredning eller inte gällande allergi. Efter besök hos BVC fick vi till oss att vi inte behöver utreda något nu utan de tror att det var någon bacill han fick. Det som känns lite klurigt är att han fortfarande inte har gått tillbaka till sina vanliga matrutiner..

Detta var något som de nämnde på BVC också, att han kan ha hamnat i en fas där han insett att han inte har behov av lika mycket mat. Charlie har ju alltid ätit massor av mat och alltid ätit allt vi har gett honom. Han har ätit stora portioner till varje mål och verkligen älskat all mat redan från start. När han fick den där bacillen så åt han ingenting förutom lite ägg och välling på en hel vecka. Nu äter han mat igen, tack och lov, men mycket mer selektivt.

Han kan liksom äta enbart tomat till lunch och lämna alla annat mat. Eller så äter han enbart sås och fisk men inget annat. Det händer inte att han äter upp all mat på tallriken längre och det är sällan han ens smakar på allt på tallriken. Jag förstår ju att vi har varit väldigt bortskämda med hur bra Charlie har ätit hela tiden. Och efter de här veckorna förstår jag verkligen hur tufft vissa har de kring mat och vilken oro som växer i en när de små inte äter.

Det är i alla fall skönt att Charlie mår bättre även om han inte längre äter lika bra. Men som sagt så sa BVC att det är helt normalt då de vid den här åldern förstår att de inte behöver lika mycket mat och förstår mättnadskänsla mycket mer. Så han väljer väl ut det han är sugen på vid den måltiden och sen när han är mätt rör han inte resterande mat.

Är det vår snart?

Som alltid såhär års så börjar man tröttna på slask och mörker och man är så redo för vår. Efter helgen känner jag nästan lite vårkänslor då solen har tittat fram och det har känts ljust och härligt ute. Men jag ser också att det nu ska bli kallt igen och kanske även mer snö. Det gör mig inte så mycket egentligen då jag älskar snö och att kunna va ute och leka tillsammans med Charlie i den. Men när det kommer snö som stannar några dagar för att sedan bli blask och så börjas det om igen, då tröttnar jag så snabbt och bara längtar efter vår!

Jag känner mig så redo för vår, ute kaffe och härlig sol! Att kunna vara ute utan massa extra lager och att det tar 20-30 minuter att klä på Lilleman innan man faktiskt kan ta sig ut. Jag är redo för nya fina solglasögon och sneakers och inte kängor och mössa! Men som sagt, jag tror alla känner lite såhär runt den här årstiden. Man är så redo för att få lite solljus och längre dagar och trött på det här mörkret som vi lever i under vintern.

Det finns även så mycket som jag ser fram emot den här våren, vi har så mycket drömmar och planer så jag bara längtar tills vi kan börja leva ut dom ordentligt. Just nu är vi i ett planeringsstadie och vi båda hoppas att vi är i nästa steg till våren och det känns så kul! Att vi har gjort mer planer för vad vi vill som familj och som par, vart vi har våra mål och vad vi siktar på. Och att vi inte ens har behövt ha en diskussion kring det hela, utan den ena har sagt ”jag har funderat på det här” och den andre har då bara svarat ”wow, jag med!” och så har vi kunnat börja planera och drömma direkt. Det känns också så kul att ha så lika drömmar och mål för framtiden utan att behöva kompromissa och ”övertala” den andra till vad man vill! Så nu är jag superredo för vår, även om jag vet att vi har några månader till av mörker innan vi är där..

Familjens bästavän – Robotdammsugare

I mellandagarna köpte vi oss en ny familjemedlem, en robotdammsugare, och vi har döpt honom till Max. Vi alla älskar Max och han är allas bästa vän. Det låter ju urlöjligt, eller hur? Men för oss, som alltid släpar vagnen in och ut ur huset, Charlie som springer in och ut med skor och även tappar hälften av maten vid varje måltid så är detta livets gåva. Max både dammsuger och moppar golven, jag menar, vilken dröm är inte det? Vi har honom på timer varje kväll, så när vi går och lägger oss kommer Max ut och dammsuger och moppar. Det innebär alltså att man varje morgon kommer ner till ett nystädat hus, och detta har skett när man själv kunnat ligga och sova!

Max gör även att vi städar undan Charlies leksaker mycket mer noga på kvällen, för att han ska kunna rengöra ordentligt. Så vi plockar mycket mer noga och han ser till att det inte är massa grus eller mat på golvet när man kommer upp nästa dag. Det är verkligen så jäkla skönt! Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk mot robotdammsugare innan, jag kände att jag var tveksam på hur bra de kunde göra jobbet. Funderade om det verkligen var så smidigt som det påstods och jag kände att jag lika gärna kunde dammsuga själv för den prisskillnaden det är på en ”vanlig” dammsugare och en robot. MEN nu hittade vi denna modell som faktiskt inte kostar så mycket mer än en vanlig dammsugare och då vår gamla har börjat ge upp så kände jag att det är klart jag ska ge det en chans. Trots att jag har känt att det varit en typsik ”teknikpryl” som kanske är mer kul i tanken än vad den faktiskt gör nytta.

Men oj vad jag är nöjd att jag gav den en chans för jag älskar den! Somsagt, det känns som den underlättar vårt liv massor och vi lever i ett ständigt rent hem. Även Charlie älskar denna lilla robot, han har förstått redan från start att man inte leker med Max. Så varje gång Max kommer ut och städar när Charlie är vaken så ställer han sig på rimligt avstånd och vinkar glatt till honom under hela hans städrunda haha. Även ibland när Max står och laddar på sin station så går Charlie fram och pekar och vinkar glatt. Häromdagen så matade han honom till och med med potatis, det kanske inte var jätteuppskattat men det var ju en fin gest!

Så ni som funderar på om det faktiskt är värt med en robotdammsugare eller inte, så måste jag verkligen säga att det är det! Jag har helt ändrat uppfattning och nu vet jag inte vad jag skulle göra utan lille Max. Det märke som vi har är Xiaomi, men jag vet tyvärr inte vad modellen heter. Detta märke säljer relativt billiga grejer som är förvånansvärt bra för priset. Tom har ett par hörlurar i samma märke och de är toppen bra, speciellt för den pengen han spenderade på dem. Likaså känner vi för Max, vi behövde inte lägga massor av pengar och han gör jobbet precis så bra som vi hade kunnat önska.

Vaccinkrigarna – sevärt?

Vi tittade nyligen på Vaccinkrigarna på SVT play, jag tyckte att det var så intressant. Det är en dokumentärserie i tre delar, där det är två svenska journalister som har infiltrerat antivaccinrörelsen i 1.5 år. De låtsades alltså vara en del av rörelsen för att lära sig och försöka förstå hur de tänker kring vaccin och varför de är emot det. Det var verkligen superintressant och vi tittade på alla avsnitt på en kväll, vi blev så himla fast i det.

Det var ett väldigt bra upplägg på det hela, där första avsnittet visade på svenska och amerikanska rörelsernas ”ledare”, alltså de som de flesta ser upp till och följer. Man fick se delar ifrån deras föreläsningar samt hur de pratar utöver dessa med de här ”nya” följarna (som egentligen är journalister). Det andra avsnittet kändes som det var mest faktabaserat, som visade varför vaccin är viktigt och vad som sker om vi inte vaccinerar våra barn. Och det sista avsnittet var liksom upplösningen på det hela där de berättade att de var journalister och hur de reagerade då. Samt även lite intervjuer som gjordes efter det hade kommit fram att de var journalister.

Somsagt jag tyckte det var väldigt intressant, dels för att se hur de ser på det. Men också hur farligt det kan vara när personer som är bra på att prata kan få med sig mycket människor. De som håller i föreläsningarna och som ”leder” dessa personer, har ingen evidens på den information som de sprider. Men eftersom de vet hur de ska lägga fram det, har en säkerhet i sin röst (såklart, eftersom de tror på det) och visar statistik (som inte är forskat på utan det är folk som har skrivit på deras hemsida och liknande) så är det många människor som tror de här föreläsarna. Man får även följa ett svenskt par som har en liten son, där mamman är osäker på om hon vill vaccinera och pappan är mer inne på att vaccinera. Den här mamman visar och förklarar vad som kommer upp när hon googlar, vilka sidor hon hamnar på och vad folk i olika Facebook grupper säger till henne angående vaccination. Även här visas det att det är personer som sprider information som inte har någon evidens, alltså egentligen personliga åsikter, men de sprids som om det vore fakta kring vaccinering.

Ett exempel är att barnen som ges MPR vaccin (18 månader) får Autism utav vaccinationen. Detta för att föräldrar efter denna vaccination har upptäckt att deras barn uppför sig annorlunda och det måste då ha att göra med vaccinet. Problematiken är att det är ungefär i den här åldern som utveckligen sker på det basis så man kan upptäcka diagnosen, alltså har det inget med vaccinet att göra. Men om man då är en förälder där ens barn har börjat uppföra sig annorlunda efter vaccinet och man googlar och då hamnar på en sån där sida, så förstår jag hur lätt det är att faktiskt börja tro på detta. Om man inte är en person som också vill läsa forskning och evidensbaserad fakta såklart. Men jag tror tyvärr att många fastnar i den där ”känslofällan” här, att man hör alla historier kring barn som blivit sjuka och hur de illa de har det idag som föräldrarna kopplar till olika vaccin. Blir man fast i känslorna och alla historier och inte tittar på fakta så förstår jag att det är lätt att tro på såna här saker.

Det som ändå är intressant är ju hur alla människor kan se på samma sak med så olika ögon. Det är ju ingen förälder som avsiktligt vill skada sina barn. De som inte vaccinerar sina barn gör så eftersom de tror att det är det bästa, och vi som vaccinerar våra barn gör ju det eftersom vi tror att det är för deras bästa. Sen måste alla såklart få ha sin åsikt, men problemtiken kring det här är ju att vi får tillbaka sjukdomar som vi en gång har lyckats utrota om vi slutar att vaccinera. Jag kommer rekommendera alla att titta på den här dokumentären, oavsett vilken ”sida” du står på. Det kanske öppnar någons ögon till att börja vaccinera, men det ger också oss (som tror på vaccinering) en inblick och förståelse för den andra sidan. Vilket också är väldigt viktigt!

15 månader och allergisk?

Vi har haft ett par tuffa dagar här hemma, Charlie har inte mått så bra och hans mage är helt upp och ner. Vi har flera gånger funderat på om han kan vara allergisk mot något då han många gånger haft problem med magen, men sen har de gått över relativt snabbt och vi har släppt tanken för den gången. Men den här gången så har han varit mycket värre än tidigare, han har matvägrat helt, vilket aldrig har hänt tidigare. På två dagar har han inte ätit någon ordentlig mat, han skriker och blir som en liten apa på oss när vi kommer nära matstolen. Han liksom klamrar sig fast på oss när vi försöker sätta ner honom vid matbordet…

Trots att han inte ätit någon mat så har vi i alla fall fått i honom lite småplock. Han älskar ju ägg så har fått i honom lite äggröra, rån med smör och lite banan osv. Så trots att det inte blir någon ”riktig” mat så får han i sig lite i alla fall. Problemet är dock att vi byter bajsblöjor på löpande band så fort han har fått i sig något att äta. Det känns som att det går rakt igenom honom stackarn. Så det känns som att det lilla vi pillar i honom inte får stanna så länge tyvärr. Det viktigaste är ju såklart vätskan nu, han som älskar att dricka vatten i vanliga fall och kan dricka flaska på flaska för att han tycker det är kul vill knappt dricka nu. Men mjölk och välling funkar så han får i sig vätska i alla fall. Sen tycker han ju att det är kul att dricka ifrån våra vattenflaskor så då får han i sig lite extra vatten också.

Jag tycker att det är så jobbigt när han inte kan säga hur han mår utan man får försöka läsa av varje liten rörelse. Sen är det svårt att veta om han har fått en bacill ifrån något han ätit ifrån marken eller om han faktiskt är allergisk mot något. Men vi har i alla fall pratat med BVC nu och väntar på att få svar från deras läkare om vi ska gå på utredning där eller på barnkliniken. Det känns inte kul men samtidigt ska det bli skönt att få svar om han är känslig/allergisk mot något så vi slipper oroa oss.

Är det någon som har erfarenhet kring hur era barn reagerade när de var allergiska mot något?

Vad ska det nya året bjuda på?

Nytt år nu hörrni! 2020 är över och det kan bara bli bättre från och med nu. Vaccinet går ut på rullande band här i Sverige. I England är en dryg miljon personer redan vaccinerade. Detta känns som ljuset i tunneln på hela pandemin, även om det kommer ta tid innan alla är vaccinerade och man får leva obehindrat igen. Men det känns väldigt ljust att vi nu är inne på ett år där vi kanske får träffa Charlies Engelska släkt ordentligt och vi kan få spendera tid där tillsammans med alla både i sommar och nästa jul! Charlie är ju snart 15 månader och har ALDRIG träffat sin kusin, hur sjukt är inte det egentligen? Han har träffat sin Grandad (ja han har en farfar och en grandad) en gång i hela sitt liv! Det är så jävla sorgligt att tänka på, men vi hoppas på att det blir ändring på det i år!

Jag hoppas även att detta år kommer att erbjuda mycket mer tid med vänner. Jag kan nästan räkna på en hand hur många gånger vi har träffat våra kompisar i år. Jag ser fram emot att kunna umgås som vanligt och att hela gänget ska kunna vara samlade. Vi har flera kompisar som vi inte har träffat sedan Charlie var i princip nyfödd och det känns så ledsamt. Men det har ju varit likadant för alla i år, så nu hoppas vi på att detta år erbjuder lite ljusare stunder på denna front!

Jag är inte en person som brukar ha några nyårslöften, jag har inte det i år heller såklart, men jag känner mig verkligen redo för en nystart detta år! Jag är redo för lite mer positivt här i världen och jag arbetar dagligen på mitt mindset och hur jag ser på livet. Jag känner mer jäkligt positiv inför detta år och jag ska jobba så hårt med mina drömmar i år, jag har så jäkla mycket mål som jag ska uppnå på ett personlighets plan! Jag gillar inte att sätta löften, men mål känns väldigt motiverande. I år är året som vi som familj ska kämpa för det vi brinner för och komma ett steg närmare att stå på våra egna ben. Jag är verkligen taggad på det här året!