Är det vår snart?

Som alltid såhär års så börjar man tröttna på slask och mörker och man är så redo för vår. Efter helgen känner jag nästan lite vårkänslor då solen har tittat fram och det har känts ljust och härligt ute. Men jag ser också att det nu ska bli kallt igen och kanske även mer snö. Det gör mig inte så mycket egentligen då jag älskar snö och att kunna va ute och leka tillsammans med Charlie i den. Men när det kommer snö som stannar några dagar för att sedan bli blask och så börjas det om igen, då tröttnar jag så snabbt och bara längtar efter vår!

Jag känner mig så redo för vår, ute kaffe och härlig sol! Att kunna vara ute utan massa extra lager och att det tar 20-30 minuter att klä på Lilleman innan man faktiskt kan ta sig ut. Jag är redo för nya fina solglasögon och sneakers och inte kängor och mössa! Men som sagt, jag tror alla känner lite såhär runt den här årstiden. Man är så redo för att få lite solljus och längre dagar och trött på det här mörkret som vi lever i under vintern.

Det finns även så mycket som jag ser fram emot den här våren, vi har så mycket drömmar och planer så jag bara längtar tills vi kan börja leva ut dom ordentligt. Just nu är vi i ett planeringsstadie och vi båda hoppas att vi är i nästa steg till våren och det känns så kul! Att vi har gjort mer planer för vad vi vill som familj och som par, vart vi har våra mål och vad vi siktar på. Och att vi inte ens har behövt ha en diskussion kring det hela, utan den ena har sagt ”jag har funderat på det här” och den andre har då bara svarat ”wow, jag med!” och så har vi kunnat börja planera och drömma direkt. Det känns också så kul att ha så lika drömmar och mål för framtiden utan att behöva kompromissa och ”övertala” den andra till vad man vill! Så nu är jag superredo för vår, även om jag vet att vi har några månader till av mörker innan vi är där..

Familjens bästavän – Robotdammsugare

I mellandagarna köpte vi oss en ny familjemedlem, en robotdammsugare, och vi har döpt honom till Max. Vi alla älskar Max och han är allas bästa vän. Det låter ju urlöjligt, eller hur? Men för oss, som alltid släpar vagnen in och ut ur huset, Charlie som springer in och ut med skor och även tappar hälften av maten vid varje måltid så är detta livets gåva. Max både dammsuger och moppar golven, jag menar, vilken dröm är inte det? Vi har honom på timer varje kväll, så när vi går och lägger oss kommer Max ut och dammsuger och moppar. Det innebär alltså att man varje morgon kommer ner till ett nystädat hus, och detta har skett när man själv kunnat ligga och sova!

Max gör även att vi städar undan Charlies leksaker mycket mer noga på kvällen, för att han ska kunna rengöra ordentligt. Så vi plockar mycket mer noga och han ser till att det inte är massa grus eller mat på golvet när man kommer upp nästa dag. Det är verkligen så jäkla skönt! Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk mot robotdammsugare innan, jag kände att jag var tveksam på hur bra de kunde göra jobbet. Funderade om det verkligen var så smidigt som det påstods och jag kände att jag lika gärna kunde dammsuga själv för den prisskillnaden det är på en ”vanlig” dammsugare och en robot. MEN nu hittade vi denna modell som faktiskt inte kostar så mycket mer än en vanlig dammsugare och då vår gamla har börjat ge upp så kände jag att det är klart jag ska ge det en chans. Trots att jag har känt att det varit en typsik ”teknikpryl” som kanske är mer kul i tanken än vad den faktiskt gör nytta.

Men oj vad jag är nöjd att jag gav den en chans för jag älskar den! Somsagt, det känns som den underlättar vårt liv massor och vi lever i ett ständigt rent hem. Även Charlie älskar denna lilla robot, han har förstått redan från start att man inte leker med Max. Så varje gång Max kommer ut och städar när Charlie är vaken så ställer han sig på rimligt avstånd och vinkar glatt till honom under hela hans städrunda haha. Även ibland när Max står och laddar på sin station så går Charlie fram och pekar och vinkar glatt. Häromdagen så matade han honom till och med med potatis, det kanske inte var jätteuppskattat men det var ju en fin gest!

Så ni som funderar på om det faktiskt är värt med en robotdammsugare eller inte, så måste jag verkligen säga att det är det! Jag har helt ändrat uppfattning och nu vet jag inte vad jag skulle göra utan lille Max. Det märke som vi har är Xiaomi, men jag vet tyvärr inte vad modellen heter. Detta märke säljer relativt billiga grejer som är förvånansvärt bra för priset. Tom har ett par hörlurar i samma märke och de är toppen bra, speciellt för den pengen han spenderade på dem. Likaså känner vi för Max, vi behövde inte lägga massor av pengar och han gör jobbet precis så bra som vi hade kunnat önska.

Vaccinkrigarna – sevärt?

Vi tittade nyligen på Vaccinkrigarna på SVT play, jag tyckte att det var så intressant. Det är en dokumentärserie i tre delar, där det är två svenska journalister som har infiltrerat antivaccinrörelsen i 1.5 år. De låtsades alltså vara en del av rörelsen för att lära sig och försöka förstå hur de tänker kring vaccin och varför de är emot det. Det var verkligen superintressant och vi tittade på alla avsnitt på en kväll, vi blev så himla fast i det.

Det var ett väldigt bra upplägg på det hela, där första avsnittet visade på svenska och amerikanska rörelsernas ”ledare”, alltså de som de flesta ser upp till och följer. Man fick se delar ifrån deras föreläsningar samt hur de pratar utöver dessa med de här ”nya” följarna (som egentligen är journalister). Det andra avsnittet kändes som det var mest faktabaserat, som visade varför vaccin är viktigt och vad som sker om vi inte vaccinerar våra barn. Och det sista avsnittet var liksom upplösningen på det hela där de berättade att de var journalister och hur de reagerade då. Samt även lite intervjuer som gjordes efter det hade kommit fram att de var journalister.

Somsagt jag tyckte det var väldigt intressant, dels för att se hur de ser på det. Men också hur farligt det kan vara när personer som är bra på att prata kan få med sig mycket människor. De som håller i föreläsningarna och som ”leder” dessa personer, har ingen evidens på den information som de sprider. Men eftersom de vet hur de ska lägga fram det, har en säkerhet i sin röst (såklart, eftersom de tror på det) och visar statistik (som inte är forskat på utan det är folk som har skrivit på deras hemsida och liknande) så är det många människor som tror de här föreläsarna. Man får även följa ett svenskt par som har en liten son, där mamman är osäker på om hon vill vaccinera och pappan är mer inne på att vaccinera. Den här mamman visar och förklarar vad som kommer upp när hon googlar, vilka sidor hon hamnar på och vad folk i olika Facebook grupper säger till henne angående vaccination. Även här visas det att det är personer som sprider information som inte har någon evidens, alltså egentligen personliga åsikter, men de sprids som om det vore fakta kring vaccinering.

Ett exempel är att barnen som ges MPR vaccin (18 månader) får Autism utav vaccinationen. Detta för att föräldrar efter denna vaccination har upptäckt att deras barn uppför sig annorlunda och det måste då ha att göra med vaccinet. Problematiken är att det är ungefär i den här åldern som utveckligen sker på det basis så man kan upptäcka diagnosen, alltså har det inget med vaccinet att göra. Men om man då är en förälder där ens barn har börjat uppföra sig annorlunda efter vaccinet och man googlar och då hamnar på en sån där sida, så förstår jag hur lätt det är att faktiskt börja tro på detta. Om man inte är en person som också vill läsa forskning och evidensbaserad fakta såklart. Men jag tror tyvärr att många fastnar i den där ”känslofällan” här, att man hör alla historier kring barn som blivit sjuka och hur de illa de har det idag som föräldrarna kopplar till olika vaccin. Blir man fast i känslorna och alla historier och inte tittar på fakta så förstår jag att det är lätt att tro på såna här saker.

Det som ändå är intressant är ju hur alla människor kan se på samma sak med så olika ögon. Det är ju ingen förälder som avsiktligt vill skada sina barn. De som inte vaccinerar sina barn gör så eftersom de tror att det är det bästa, och vi som vaccinerar våra barn gör ju det eftersom vi tror att det är för deras bästa. Sen måste alla såklart få ha sin åsikt, men problemtiken kring det här är ju att vi får tillbaka sjukdomar som vi en gång har lyckats utrota om vi slutar att vaccinera. Jag kommer rekommendera alla att titta på den här dokumentären, oavsett vilken ”sida” du står på. Det kanske öppnar någons ögon till att börja vaccinera, men det ger också oss (som tror på vaccinering) en inblick och förståelse för den andra sidan. Vilket också är väldigt viktigt!

15 månader och allergisk?

Vi har haft ett par tuffa dagar här hemma, Charlie har inte mått så bra och hans mage är helt upp och ner. Vi har flera gånger funderat på om han kan vara allergisk mot något då han många gånger haft problem med magen, men sen har de gått över relativt snabbt och vi har släppt tanken för den gången. Men den här gången så har han varit mycket värre än tidigare, han har matvägrat helt, vilket aldrig har hänt tidigare. På två dagar har han inte ätit någon ordentlig mat, han skriker och blir som en liten apa på oss när vi kommer nära matstolen. Han liksom klamrar sig fast på oss när vi försöker sätta ner honom vid matbordet…

Trots att han inte ätit någon mat så har vi i alla fall fått i honom lite småplock. Han älskar ju ägg så har fått i honom lite äggröra, rån med smör och lite banan osv. Så trots att det inte blir någon ”riktig” mat så får han i sig lite i alla fall. Problemet är dock att vi byter bajsblöjor på löpande band så fort han har fått i sig något att äta. Det känns som att det går rakt igenom honom stackarn. Så det känns som att det lilla vi pillar i honom inte får stanna så länge tyvärr. Det viktigaste är ju såklart vätskan nu, han som älskar att dricka vatten i vanliga fall och kan dricka flaska på flaska för att han tycker det är kul vill knappt dricka nu. Men mjölk och välling funkar så han får i sig vätska i alla fall. Sen tycker han ju att det är kul att dricka ifrån våra vattenflaskor så då får han i sig lite extra vatten också.

Jag tycker att det är så jobbigt när han inte kan säga hur han mår utan man får försöka läsa av varje liten rörelse. Sen är det svårt att veta om han har fått en bacill ifrån något han ätit ifrån marken eller om han faktiskt är allergisk mot något. Men vi har i alla fall pratat med BVC nu och väntar på att få svar från deras läkare om vi ska gå på utredning där eller på barnkliniken. Det känns inte kul men samtidigt ska det bli skönt att få svar om han är känslig/allergisk mot något så vi slipper oroa oss.

Är det någon som har erfarenhet kring hur era barn reagerade när de var allergiska mot något?

Vad ska det nya året bjuda på?

Nytt år nu hörrni! 2020 är över och det kan bara bli bättre från och med nu. Vaccinet går ut på rullande band här i Sverige. I England är en dryg miljon personer redan vaccinerade. Detta känns som ljuset i tunneln på hela pandemin, även om det kommer ta tid innan alla är vaccinerade och man får leva obehindrat igen. Men det känns väldigt ljust att vi nu är inne på ett år där vi kanske får träffa Charlies Engelska släkt ordentligt och vi kan få spendera tid där tillsammans med alla både i sommar och nästa jul! Charlie är ju snart 15 månader och har ALDRIG träffat sin kusin, hur sjukt är inte det egentligen? Han har träffat sin Grandad (ja han har en farfar och en grandad) en gång i hela sitt liv! Det är så jävla sorgligt att tänka på, men vi hoppas på att det blir ändring på det i år!

Jag hoppas även att detta år kommer att erbjuda mycket mer tid med vänner. Jag kan nästan räkna på en hand hur många gånger vi har träffat våra kompisar i år. Jag ser fram emot att kunna umgås som vanligt och att hela gänget ska kunna vara samlade. Vi har flera kompisar som vi inte har träffat sedan Charlie var i princip nyfödd och det känns så ledsamt. Men det har ju varit likadant för alla i år, så nu hoppas vi på att detta år erbjuder lite ljusare stunder på denna front!

Jag är inte en person som brukar ha några nyårslöften, jag har inte det i år heller såklart, men jag känner mig verkligen redo för en nystart detta år! Jag är redo för lite mer positivt här i världen och jag arbetar dagligen på mitt mindset och hur jag ser på livet. Jag känner mer jäkligt positiv inför detta år och jag ska jobba så hårt med mina drömmar i år, jag har så jäkla mycket mål som jag ska uppnå på ett personlighets plan! Jag gillar inte att sätta löften, men mål känns väldigt motiverande. I år är året som vi som familj ska kämpa för det vi brinner för och komma ett steg närmare att stå på våra egna ben. Jag är verkligen taggad på det här året!

Dessa satans pipmuggar??

Jag skrev ju ett inlägg för inte allt för längesen angående de nya flaskorna som vi hade köpt (här) och att vi var väldigt nöjda. MEN nu är jag här igen och har åsikter och problem. Vi hade ju köpt en twistshake crawler cup, som vi var väldigt nöjda med och den fungerade bra. Problemet nu är att den har spruckit i handtaget, alltså den har gått rakt av. Det som gör att det inte alls känns bra är att Charlie gärna tuggar på handtaget och nu när det spruckit tror jag att han lätt kan klämma sig där. Så den muggen är inte längre användbar.

Vi hade även köpt en Done by deer pipmugg, även denna har spruckit. Men i själva muggen, så fyller man mer än bottenfullt så rinner vattnet ut…Så den är inte heller användbar längre.

De som faktiskt fortfarande fungerar är muggarna med sugrör, men jag tycker att de är lite svåra att använda till maten. Det är mer en mugg som vi tar med när vi ska iväg eller när han vill ha vatten med sig när han springer runt här hemma.

Så nu står jag här utan muggar igen och funderar på vad satan man ska köpa för muggar för att de ska hålla mer än en månad?? Alla muggar vi köper spricker eller går sönder i handtagen, är det enbart vårt barn som kastar ner muggarna ifrån sin stol? Det kan det ju omöjligt vara, men hur kan alla muggar vara konstruerade så att de inte håller för några kast ifrån matbordet? Är det för att man ska behöva köpa flera muggar så de tjänar pengar? Men vi köper aldrig två muggar av samma modell igen efter att de har gått sönder, så det känns inte som ett vinnande koncept…

Men i alla fall, vad använder ni för muggar? Jag vet inte alls vad vi ska testa härnäst, det känns bara meningslöst att sitta och köpa massa muggar som bara håller en kvart. Men något måste han ju dricka ur…

Går det att ha juldekorationer med en ettåring?

Ja detta är något som vi diskuterade mycket fram och tillbaka här hemma innan vi började pynta. Det beror ju såklart på vad det är för slags barn man har, om man har ett vilt barn, som vi, eller ett lite lugnare barn. Men som sagt, vi har ju en riktig liten vilding här hemma som gör allt han inte får och vänder man ryggen till i två sekunder så är han direkt och pillar på det han inte får. Därav har vi sagt att det känns ganska riskfyllt att sätta upp en gran med massa saker som man kan skada sig på eller välta hela granen över sig. Det är klart vi har koll på Charlie hela tiden men han är så satans snabb så det är ju inte alltid man hinner med!

Men hur ska man göra då? För lite julpynt och julfint vill man ju ändå ha? Vi hade faktiskt bestämt att inte ha någon gran alls då det kändes som en för stor risk och vi ville spendera lite tid på mer än att bara jaga och tjata om att inte leka med granen. Men sen kom vi på en toppen idé, att ha granen på altanen! Så förra veckan så städade vi iordning och började pynta på altanen hela familjen. Och där kändes det som vi verkligen fick bekräftat att vi inte ska ha någon gran inomhus haha! Vi har en liten ”rabatt” fylld med småsten som han i hysteri tömde. Det gick liksom inte att få honom att sluta. Sen skulle han springa därifrån och snubblade på alla stenar som han lagt ut och bet sig i läppen så det stört blödde…Då gick jag och Charlie in för jag orkade inte mer.

Om ni vill se hur vi byggde denna finns det här KLICK

Men eftersom vi har en glasdörr ut till altanen så såg ju Charlie sin pappa pynta där ute och stod och skrek och grät och inget fungerade att distrahera honom med. Så när granen var uppe och lamporna och glitter var i så gick vi ut igen för att hjälpa till med kulorna. Även här fick vi bekräftat att granen inte borde stå inne, alla julgranskulor som Charlie kunde nå drog han av granen och kastade över hela altanen…Men det blev mysigt och fint tillslut. Men det var absolut ingen mysig, harmonisk familjeaktivitet som man kanske kan glorifiera i sitt huvud haha. Vi får hoppas på bättre lycka nästa år!

Jullov!

Åh vad härligt, min sista dag på jobbet på nästan tre veckor! Idag är det även en kort dag, jag bytte ju en halvdag i onsdags för att gå på utbildning så jag får inte jobba senare än 12 idag! Attans vilken otur att bli tvingad att gå hem tidigt en fredag! 😉

Men först ska jag in och avsluta alla ärenden jag kan och lägga resten på hyllan tills jag kommer tillbaka till en fullbokad kalender i Januari. Jag känner mig så jäkla redo för lite semester och att få umgås med min familj och ta det lite lugnt ett tag. Jag är så jäkla sliten för tillfället, känner mig inte alls fräsch och vill helst bara dra täcket över huvudet varje morgon just nu. Ska även bli väldigt skönt att vi är hemma allihopa ett tag, Charlie testar verkligen alla gränser just nu och det är inte lätt att behålla sinnesfrid här hemma. Vissa dagar tror jag att jag ska bli galen haha. Det är så svårt att förhandla med någon som inte förstår logik, man kan liksom inte förklara för en ett åring att ”du kan inte göra så för du slår dig då” eller ”Gör du sådär så får du inte det här” osv. Det blir bara att tjata på ”nej nej nej nej”, han säger även det själv när han klättrar upp i fönstret för att dra ner lampan för hundrade gången ”nej nej” och skakar på huvudet…haha ja…vad ska man göra?

Men men! Nu är vi två som kan dela på tjatet ett par veckor så kanske vi känner oss något mer utvilade efter denna period! Och även om julfiranden inte kommer ske i samma utsträckning som vanligt så lär vi väl träffa Charlies mormor och morfar mycket vilket innebär en hel del hjälp med lilleman. Jag förstår ju att man aldrig kommer vara utvilad som småbarnsförälder men jag hoppas i alla fall att man kan få va lite fräschare än det här!

Ha en bra fredag kära vänner!

Det här med att potträna

Alltså jag skrev ju för ett bra tag sen att vi hade köpt en potta och att vi skulle börja låta Charlie sitta på den med jämna mellanrum så han vande sig och kanske kunde få till någon kiss där i i alla fall. Detta för att jag hade hört att det är bra att börja med pottan innan barnet har börjat gå. MEN som vanligt så har man höga förhoppningar och så blir det inte alls som man har tänkt.

I början så satte vi Charlie på den regelbundet och han var inte helt missnöjd men vi fick aldrig till det så han faktiskt kissade på pottan för han blev liksom lite stressad av att sitta där. Sen började vi jobba och vi trillade ur rutinen att han skulle sitta på pottan.

Nu har vi börjat försöka ta in rutinen igen att han ska sitta på pottan en eller ett par gånger per dag och detta är KAOS. Alltså om vi väl får honom att sitta på pottan så GALLskriker han, han gråter i panik och vill bara därifrån. Jag vet liksom inte hur vi ska göra för att han ska tycka att det känns okej att sitta där. Jag har nu ställt ut pottan i vardagsrummet för att han ska se den hela tiden och kunna leka med den för att kanske inse att det inte är något farligt. Men jag vet liksom inte om det är bra att sätta honom där och försöka få honom van att sitta på den trots skrik och panik? Eller om jag bara gör det värre genom att tvinga honom att sitta där när han tycker att det är så obehagligt.

Jag vet ju att det inte är någon brådska med att potträna honom för han är ändå så pass liten fortfarande, men samtidigt så läser jag om så många där deras barn är torra från liksom 11-12 månaders ålder. Charlie är snart 14 månader och vi har liksom inte ens börjat. Jag skulle tycka att det var så skönt för både honom och oss om vi kunde skippa blöjor när vi är hemma i alla fall. Dels spara in dom pengarna, men också så har Charlie så himla känslig hy och får ofta utslag och röda märken ifrån sina blöjor oavsett hur ofta vi byter på honom. Han blir alltid lite röd på låren utav att blöjorna går emot och ”skaver” så han har ju ofta bara kalsonger på sig hemma. Men det blir ju en jäkla massa tvätt när vi inte ens kan försöka få honom att kissa på pottan utan bara får byta kläder och torka golv hela dagarna..

Hur har ni andra gjort för att potträna? När blev era små blöjfria?

13 månader och tvåspråkig!

Vi pratar ju både svenska och engelska med Charlie, vi försöker båda två att mixa vårt språk mycket. När vi pratar med Charlie försöker vi att säga det först på ena språket och sen på andra, i alla fall när vi förklarar något. T.ex. om jag förklarar att pappa är på jobbet säger jag det först på svenska och sen på engelska.

Det märks tydligt att Charlie förstår båda språken lika bra. Om jag ber honom att gå med någonting till sin pappa på svenska så går han till Tom och likaså med engelska. Han reagerar lika mycket (eller lite kanske…) när jag säger nej på både svenska och engelska och jag tror att det beror på att vi båda försöker få in båda språken i vardagen.

Vi försöker vara tydliga med att båda språken är lika viktiga och att inte ett språk hör till den ena föräldern. Vi vill att Charlie ska kunna prata båda språken med båda sina föräldrar här hemma och att båda språken ska komma naturligt.

Jag tycker verkligen det känns så härligt att Charlie reagerar så fint på båda språken. Det värmer mitt hjärta att se hur bra det fungerar så som vi har lagt upp det här hemma, för vi vet ju inte vilket sätt som är bäst. Men att detta fungerar och att han är tvåspråkig vid 13 månaders ålder känns fantastiskt!

Om ni pratar fler språk i era hem, hur gör ni för att båda språken ska komma naturligt?