Hur man håller sina barn nöjda utomhus?

Vi är ju en familj som älskar att vara utomhus, oavsett om de gäller parklek, skogspromenader, camping eller ja you name it. Är man i en park är de kanske inte så svårt att ha sina barn nöjda såklart, eller ja, de beror på vad man har för barn antar jag. Charlie har aldrig varit jätteintresserad av lekparker, det är först nu som han tycker vissa är lite roliga. Men att gunga eller gräva i en sandlåda har aldrig riktigt varit hans grej. Så även när man går till en lekpark kan man behöva tänka till ibland för att barnen ska vara nöjda.

Men speciellt skogspromenader och campingturer där man är ute många timmar eller även flera dagar. Hur gör man då för ett barnen inte ska tröttna? Det är också såklart olika beroende på vad ens barn har för intresse. Men jag tänkte dela med mig av vad som faktiskt funkar för oss! Nu är Charlie ett väldigt aktivt barn som sällan gillar lekar/pyssel där man sitter still och gör någonting. Han vill att de ska hända saker hela tiden och han har VÄLDIGT mycket spring i benen och det kanske även är det som gör det möjligt för oss att vara ute såhär mycket som vi faktiskt är. Jag menar en vanlig dag så ber Charlie om att få gå ut redan innan frukost, oftast kan vi avleda med annat men när klockan är senast 07 så är vi oftast i parken och leker. Sen är vi ute i olika parker i området, badplatser, eller promenerar runt här fram till lunch och sovstund. Eftermiddagarna brukar se liknande ut, men då går vi oftast i skogen ett par timmar innan de är middagsdags och de sista timmarna på dagen är vi inne eller på altan och leker. Så jag menar vi är faktiskt ute majoriteten av Charlies vakna tid, vilket är underbart!

Men i alla fall, vad är de som vi gör för att få honom att tycka de är kul när vi är ute längre stunder? Oftast så handlar de om att låta Charlie bestämma agendan, om vi bestämmer att vi ska till skogen så låter vi honom välja vart i skogen vi ska gå och hur mycket han vill utforska. Vi har sällan en bestämd tid att följa för då måste vi säga nej till allt utforskande och stressa runt. Det är inget som någon av oss tycker är kul. Om Charlie får vara med och bestämma och utforska på sina villkor så tycker han att de är mycket roligare, och han lär sig mycket mer!

En annan sak som alltid funkar för oss är också att vara nära vatten, oavsett om de handlar om att bada, leka i vattenpölar eller kasta sten från en brygga så är det alltid en hit. Det går liksom inte att ha ett uttråkat barn nära vattnet (utifrån vår erfarenhet då), det enda som kan bli problem är ju om det är för kallt för att bada och Charlie blir badsugen. Då kan de bli lite bråk kring det men i övrigt är de en toppen aktivitet.

Vi har gjort en video där vi delar med oss av fler tips och även klipp ifrån olika aktiviteter som vi gillar att göra utomhus med Charlie som jag lägger in här nedan. Om ni är intresserade av att kika lite mer kring vad vi gör eller bara tycker det är kul att se de på video istället för att bara läsa!

En tredje våg av Covid?

Okej så överallt man läser nu så är de prat om en tredje våg av Covid och att många länder i EU ökar i smitta redan nu. Länder öppnar upp och stänger ner igen, man får upp förhoppningar och sen sänks de igen. Vi har ju som tur är haft Toms familj här en gång nu under sommaren, men de har även bokat för Charlies födelsedag och jag tror de hoppas på att kunna komma när lillasyster har anlänt också. Vi hade ganska höga förhoppningar om att detta skulle gå men jag blir mer och mer orolig över att de inte kommer gå.

Tegnell har ju till och med nämnt att de finns en stor risk att vi inte kommer få fira jul även i år och det känns riktigt pissigt faktiskt. Jag förstår ju om läget är så och jag hade inte alls räknat med att de skulle va som vanligt igen, men jag hade nog hoppats på lite mer än hur de ser ut nu. Vi kommer inte kunna fira jul ute på samma sätt som förra året med en så liten bebis som vi kommer ha…men tanken var även där att vi skulle vara i England över både jul och nyår, nu vet jag inte om man vågar hoppas på det ens? Det känns så himla tråkigt att vaccinet inte har tagit oss längre!

Jag drömmer ju även om öppnaförskolan och att vi ska kunna träffa andra barn som Charlie kan leka med där, istället för att behöva sätta honom för förskola. Vi var faktiskt på en idag, men vi var de enda som kom på den tiden som de hade avsatt…Vi gick till lekparken med pedagogen och lekte där med lite andra barn, men jag menar…det gör vi ju utan att ha någon annan vuxen med oss haha. Det kändes lite udda, för jag känner liksom inte att vi behöver gå för min skull utan för att Charlie ska få träffa och socialisera med andra barn. Men de sa att det inte var mycket folk som dyker upp på träffarna nu eftersom man bara får ses ute och då tycker man att man lika gärna kan gå ut själv. Jag förstår ju det på ett sätt, men samtidigt så träffar man kanske inte riktigt andra barn på samma sätt om man bara går till lekparken själv som om man går och möts upp så någonstans. Så förhoppningarna är väl att de får öppna upp så man får ses inne, men det känns ju rätt långt bort i dagsläget om man ska vara ärlig. Det tycker jag är tråkigt för Charlies skull, hur ska vi hitta andra barn att leka med om alla som är hemma håller sig hemma?

Det finns så mycket som man börjar längta tillbaka till nu, kompisar, familj, umgås som vanligt, få gå ut på restaurang eller bara ta ett varv på stan? Jag vet att man ”får” göra det här, men de känns så onödigt med tanke på smittrisken och att ingen här tänker på att hålla avstånd eller att ha munskydd eller liknande. Då stannar man liksom hellre hemma och är försiktig. Men nu är man nästan desperat efter att få göra ”normala” saker och om de då tänker börja stänga ner allt igen till hösten känns det ju fruktansvärt? Jag håller verkligen tummarna för att de blir bättre och att de har fel om den tredje vågen och vi faktiskt kan börja ses lite mer naturligt nu efter alla fått två doser vaccin. Än får vi njuta av att vara ovetande och bara hoppas på det bästa antar jag!

Äldre barn som inte går på förskola?

Det är andra Augusti och jag har redan fått känning på hösten? Det känns ju jättekonstigt, hälften av Sverige har ju precis påbörjat sin semester och jag känner att hösten smyger sig på? Men å andra sidan så är ju faktiskt vår semester över och det har kommit sämre väder här i Norrköping. Vi har regn till och från nästan varje dag just nu och det är behagligt och svalt ute igen, igår tror jag bara vi hade 19 grader ute. Det är ju rätt stor skillnad från för bara ett par veckor sedan då det var 30 plus! Jag kan tycka att sommaren inte behöver vara över än men klagar absolut inte på det här lite svalare vädret nu när jag börjar bli så pass stor. Jag kommer i princip inte i några andra skor än mina Birkenstock och smycken har knappt gått att få av på eftermiddagar/kvällarna nu när det varit så varmt. Så utifrån min gravida sida så är jag rätt nöjd med lite svalare temperaturer!

Tom börjar jobba idag, han kommer bara jobba lite grann här och där nu under de kommande två veckorna och sen får vi se om de drar igång ordentligt eller om heltiden börjar i September igen. Det känns ju sjukt lyxigt att vi har det såhär flexibelt med hans jobb samtidigt som jag verkligen bävar över att han ska börja jobba heltid i September. Vi har ju varit hemma tillsammans allihop i princip 1.5 år och det kommer vara så konstigt att Tom inte kommer vara med oss på dagarna sen. Även om han är hemma och smidigt kan hjälpa till med saker om det behövs så är det ju 100% upp till mig att underhålla barn, se till att det finns mat på bordet och att allt flyter smidigt för barnen i höst. Det känns så läskigt. Man är så van vid att vara två och kunna säga att nu behöver jag fokusera på det här kan du ta Charlie en stund eller liknande. Jag känner redan efter en halv dag idag, hur långtråkigt det lätt kan bli! Vi har liksom gjort allt redan innan lunch?? Men förhoppningsvis finns de väl lite öppna förskolor framöver, ser ut som att de kommer öppna upp för utomhusaktiviteter nu när semester veckorna är över. Så då får vi försöka ta oss iväg på det så det händer något och Charlie får leka med lite andra barn.

Jag älskar att vi har möjligheten att ha honom hemma såhär mycket men jag får dåligt samvete över att vi inte träffar så mycket andra barn som han kan leka med. Vi känner ju inte allt för många med barn i samma ålder och det är svårt att träffa folk nu under Covid. Det känns ju som att alla träffar sina barns kompisar genom just öppna förskolan och vi har inte haft den möjligheten som sagt. Så jag känner att vi behöver träffa nya kompisar till Charlie så vi har lite mer att göra under dagarna…Men det kanske kommer. Jag vet liksom inte hur vi ska fördriva dagarna annars om det bara är han och jag och regnigt väder hela tiden? Vi älskar att vara ute men tillsist känns de ju som att vi inte har så mycket kvar där att göra heller? Nej just nu känns de ganska svårt med allt faktiskt, vad ska man göra om dagarna för att både jag och Charlie ska ha det kul/bra? Och hur ska vi hinna/orka med att styra med allt när lillasyster kommer också? Det känns som att alla har sina barn på förskolan och ingen är hemma och kan beskriva hur de gör för att få en mysig och bra vardag för alla…Men vi får helt enkelt försöka lista ut det och hoppas att det finns lite mer aktiviteter i höst än vad de har gjort tidigare så vi kan hitta på något kul jag och barnen!

Semesterplanering

På onsdag går Tom på semester och det ska bli så härligt att få vara helt lediga tillsammans allihop. Vi har det ju väldigt lyxigt med att Tom faktiskt bara jobbar två dagar i veckan, så det blir ju inte jättestor skillnad. Men det är ju ändå skönt att inte ha den stressen av jobb ligga över Tom, han behöver inte bry sig på några veckor och det blir skönt för oss alla! I vanliga fall åker vi alltid ca två veckor till England under semesterperioden, vilket inte kommer att ske i år såklart. Jag tror att vi skulle kunna resa dit om vi ville men vi vill inte utsätta mig eller bebis för den risken att resa under Covid-19.

Vi har faktiskt inga riktiga planer för semestern i år, vi har mycket vi vill göra men det kommer nog enbart att styras av väder och känsla och ingenting som kommer att förbokas. Eller jo, vi har Toms föräldrar som förhoppningsvis kommer andra veckan i Juli, men med tanke på inreseförbudet som ligger just nu så vet vi inte om de kommer att kunna komma hit än. Men det som vi har tänkt försöka hinna med under sommaren i år är väl att styra upp inför lillans ankomst, köpa lite nya möbler och fixa i barnrummet. Vi vill även följa med mina föräldrar på sjön igen om möjlighet finns. Vi vill åka på dagsutflykter som till Gränna, Nyköping, Nävekvarn, Borenshult och liknande. Campa är väl ändå ett måste, förhoppningsvis kan vi matcha in det samtidigt som min bror och hans tjej har semester så vi kan åka ihop. Sen har vi även fått okej att låna pappas buss så vi kan campa i den och inte bara tält, vilket nog kommer vara skönt för min gravida kropp!

Jag tycker att det bästa är att inte planera upp hela semestern, den går så himla fort då plus att man kanske inte alls är sugen på att göra det som är planerat just då. Jag tycker mycket mer om att ta de lite spontant och ta de som det kommer. Vad känner man för just då och sen ta det ifrån det! Sen behöver man kanske lite mer planering nu när man har barn, men man behöver faktiskt inte boka in saker förrän dagen innan om man inte vill. Förra året så bestämde vi oss liksom vid 17 ena dagen att vi skulle åka till Öland och tälta vid 08 dagen efter. Och då ägde vi inte ens ett tält eller något, utan vi skrev ihop en lista med saker som behövdes. När jag lagade Charlies mat så åkte Tom och handlade alla nödvändigheter och när Charlie sov för natten packade vi bilen. Sen åkte vi direkt på morgonen och det gick hur bra som helst! Och det blir mycket roligare när man gör det för man verkligen känner för det just då och inte för att det har varit bokat i flera månader!

Vi blir ju även lite mer begränsade även i år på grund av smittorisken när man är bland folk. Men campa och åka på lite dagsutflykter tror jag är helt okej i alla fall. Speciellt eftersom vi åker till platser där vi kommer att vara utomhus och lätt kan välja att hålla avstånd. Jag hoppas bara att vädret håller i sig och vi får en riktigt fin sommar så vi kan sola och bada och campa hur mycket vi känner för det! Har ni några roliga sommarplaner inför era semestrar?

Annorlunda midsommar igen?

Då är vi inne på andra året av en midsommar med Covid, så även detta år får vi göra ett annorlunda firande mot vad vi i vanliga fall brukar ha. Vi brukar ju fira med några familjekompisar vid deras sjöbod vid Bråviken för att äta lunch och dricka lite gott. Det är alltid en härlig dag, som oftast brukar bli avbruten med regn såklart. Men det är alltid lika trevligt att umgås där och äta en sill lunch nere vid havet! Efter det brukar vi åka hem och ladda om för att köra en grillfest med kompisar på kvällen. Senast vi gjorde det så var jag gravid med Charlie och jag var så trött och tyckte det var lite jobbigt att alla var så fulla och jag var nykter. Men nu kan jag verkligen längta efter en sån härlig midsommar med vänner igen!

I år, väl likt förra året, så kommer vi att fira tillsammans med mina föräldrar och min bror hemma hos mina föräldrar. Det blir bara vi, lite sill-lunch i deras trädgård, några drinkar (såklart alkoholfria) i solen och sedan grillat på kvällen. Antagligen några parti kubb och lite gott snacks under kvällen. Inget speciellt men blir en heldag där ute tillsammans med dem. Det är såklart supertrevligt även om det är annorlunda mot vad vi brukar göra!

Jag tänker att i år hade vi nog ändrat våra traditioner ändå, även om det inte var för covid. Vi har ju inte varit på ett ”riktigt” firande med dans runt stången osv sedan jag var väldigt liten. Men jag tänker att det nu är dags att ta tag i såna traditioner igen för Charlies skull. Jag vet inte om han hade varit stor nog för att uppskatta det i år, men jag tror nog att han hade uppskattat det mycket mer än att sitta och äta lunch i flera timmar där han är det enda barnet. Det känns inte som en dag som en 20 månaders skulle uppskatta! Han älskar ju att ”dansa” små grodorna och går ofta runt med händerna på rumpan här hemma och vill att vi ska sjunga. Skrattar högt och gärna när någon annan dansar med honom. Men sen tror jag inte att han skulle förstå hela grejen att man ska dansa runt stången och med alla andra utan det hade nog blivit mycket spring och bara skratta och leka med de andra som dansar!

Nästa år, om allt är lite mer som vanligt då, så kommer vi nog leta reda på något trevligt firande och ta oss dit istället tror jag. Då kanske vi kan få ihop det med dans och picknick på dagen och sedan lite grillfest eller så framåt kvällen. Det känns som en bra mix för både vuxna och barn. Problemet är väl bara att vi inte har koll på några bra frianden i närheten, men det finns ju gott om tid att hitta något tills dess. Plus att då är ju Charlie ännu ett år äldre och kommer definitivt att tycka det är kul med sång och dans runt midsommarstången. Charlies farmor och farfar har länge pratat om att komma till midsommar något år och är mer än sugna på att komma nu när de har bytt jobb och är mer flexibla med sina semesterdagar. Så om allt går som de pratar just nu så kommer de nog att vara här nästa år också, vilket känns jättemysigt att de kan få vara med på Charlies första riktiga midsommarfirande!

Hur firar ni midsommar i år? Har ni anpassat ert firande även i år eller hur gör ni?

Att segla med barn under 2 år?

Sent inlägg idag, men de har varit full fart hela dagen och det här är första gången jag sitter ner hemma och tar de lugnt! Vi har ju haft en helt galen värme idag och när vi kom hem ifrån att ha varit och badat så stod de 37 grader på vår termometer i skuggan! Det är så varmt så man smälter bort just nu, det är tufft för alla i sån här värme. Men att vara gravid är inte super bekvämt när det är såhär varmt, mina fötter är dubbelt så stora då de svullnar som satan i värmen! Charlie har de också tufft, han varken äter, sover eller dricker.

På grund av detta och att värmen faktiskt ska hålla i sig hela helgen så har vi bokat att vi ska följa med mina föräldrar på deras segelbåt! Detta är något som vi gör i princip varje år, men förra året så var det någon som körde in i deras båt under försäsongen och sen var den inte brukbar under hela sommaren. Det innebär alltså att Charlie aldrig har åkt båt förut! Så det här ska bli väldigt spännande att se hur han reagerar. Det är ju en relativt stor segelbåt så det kommer ändå finnas lite plats att springa på inne i båten. Uppe på är det ju mycket stag och liknande som är i vägen så jag vet inte hur lätt han kommer gå där. Han har ju varit på båten en gång tidigare men bara i hamnen. Det gick ganska mycket sjö då så trots att vi låg still så hade han lite svårt att gå i vågorna. Så det är ju också något som ska bli spännande att se hur han hanterar det!

Vi har tittat på flera par på youtube som har barn i Charlies ålder och som bor på båtar. Där är barnen superduktiga och klarar av allt hur bra som helst. Men det man lätt glömmer är ju att de är uppväxta på båt och inte vet något annat än att gå på en båt som gubbar i vågorna! Charlie har ju aldrig varit på ”ostadig mark” förut, så de är ju inte så konstigt om det är svårt! Jag är ju också i princip uppväxt på båt under somrarna, tror att mina föräldrar köpte sin första båt när jag var 3-4 år. Så det är ju inte så konstigt om jag tycker att allt är superenkelt också!

Jag är också lite nervös över sovsituationen, Charlie sover i princip aldrig om vi inte nattar honom i vagnen på dagarna. Men jag hoppas att de guppar lite så det kan va sovande nog! På kvällen tänker jag att han får köra på tills han stupar haha, det får bli lite som de blir när de bara är en dag. Vi har även fyllt upp med massa leksaker som ska med och hoppas det är lagom varmt i vattnet så vi kan bada massor.

Det känns som det är mycket som gör att det kan bli en jobbig och stressig helg jämfört med vad det var innan barn. Men jag är taggad på att se hur de går och hoppas att de blir mycket bättre än vad vi tänker att de kan bli! Jag får helt enkelt uppdatera er efter helgen och se hur de har gått.

Vanlife drömmar

Vi har länge nu drömt om att köpa oss en van att göra om till en camper van. Vi har pratat litet lätt om det sen ett par år tillbaka men efter förra sommaren sa vi definitivt att vi ska köpa en. Så vi har försökt spara ihop pengar till att kunna köpa oss en skaplig van/buss som vi sen ska bygga om själva!

Detta för att vi älskar att åka ut och campa och njuta av utomhus livet på alla möjliga sätt. Vi tältade ju en del förra sommaren och insåg snabbt hur mycket plats alla barn saker tar. Vi fyllde vår bil så de inte gick att få in en enda liten sak till. Så vi har tänkt att när de nu är två små så kommer vi nog ha svårt att få plats med allt! Det är även mycket lättare att ta sig fram till vissa platser om man har en lite högre bil och inte en vanlig Volvo.

Vi är inte riktigt i mål än, men vi letar dagligen på blocket, Facebook Market och AutoUncle men det finns tyvärr väldigt lite som matchar våra önskemål. Men vi letar på och fortsätter att drömma om detta. Vi har även startat upp en youtube kanal tillsammans den här gången där vi kommer att dela vår resa och även andra äventyr som vi hittar på med Charlie och i framtiden lilltjejen såklart. Vi vill dela med oss av hur vi kommer gå tillväga gällande vår buss men också visa allt kul som man kan göra tillsammans som familj utan att behöva spendera massor med pengar! Vi lever ett budget liv men gör utflykter nästan dagligen när vi alla är lediga och vi vill visa att man kan göra mycket trots att man har småbarn och kanske en begränsad budget!

Om ni är sugna på att se mer av oss och våra äventyr så kan ni kika in på vår kanal här!

Sommar och picknick dagar

Oj vilken vecka vi har haft med superväder! Jag och Charlie har varit iväg hela dagarna tis-tors. Vi har gått upp och ätit frukost, packat oss en matsäck och sen gett oss iväg för dagen. Så det har tyvärr ekat lite tomt här inne! Även idag ska vi iväg allihopa men vi ska inte åka förrän 11 idag så då hinner jag ju kika in här lite först!

Jag tycker att livet känns så himla härligt när man har haft dagar som dessa, spenderade med vänner både till mig och Charlie men också bara utflykta med familjen. Vi har liksom fått in allt den här veckan och jag känner mig väldigt tacksam! Vi har ju en period där Charlie lätt blir arg och har svårt att hantera alla sina känslor som dyker upp. Men när vi är iväg på det här sättet och det är mycket att upptäcka hela tiden så glöms det liksom bort lite. Utbrotten blir mycket mindre, vi alla är gladare och lugnare, Charlie äter bättre. Ja det känns som det bara är vinster med det hela!

Dock så blir vi ju alla mycket tröttare! Vi har somsagt packat ihop och åkt såfort vi är redo på morgonen och sen har vi kommit hem lagom till middag, bad och läggdags. Fördelen är ju att Charlie nu har sovit hela nätter, utan uppvak, i sin egen säng! Men jag är också mycket mer sliten, min kropp skriker på mig efter dessa dagar. Att vara gravid med foglossning och gå på skogsstigar, jaga barn så han inte faller i vattnet och sitta på en filt på marken i 3 dagar är inte optimalt. Också de dagar jag varit ensam att få med sig all packning och släpa på det själv. Sen tycker jag att det är 100% värt det, men min kropp är inte vad den brukar vara!

Idag ska vi ”bara” ut till mina föräldrar, Tom ska laga bilen och Charlie och jag ska väl plocka fram poolen och bada i den och spela lite fotboll oså. Sen framåt eftermiddagen när alla andra slutat jobbet så ska vi grilla och fira min pappas födelsedag och min morfars. De har ju inte blivit av pga lockdown, morfar fyllde ju i april och pappa i maj. Men nu ska vi äntligen ta tag i det. Så de blir en härlig sommardag ute hos mina föräldrar och det blir lite lugnare för min kropp i alla fall vilket jag är tacksam för!

Att vara gravid under en pandemi

Jag tror att jag har skrivit det förut, men jag kommer att skriva det igen. Jag är inte en person som tycker om att vara gravid. Jag känner mig obekväm i min kropp, inga kläder passar, jag känner mig inte som mig själv, har inte samma energi och jag vantrivs helt enkelt i min kropp när jag delar den med en bebis. Sen betyder inte det att jag inte uppskattar att kunna vara gravid såklart, det är ju något som många använder som motargument annars. ”Man ska uppskatta att man kan vara gravid, för det är inte en självklarhet”. Det förstår jag helt och hållet, och jag förstår att det finns de som bara längtar efter att få gå runt med en bebismage. Så, absolut, jag uppskattar vad min kropp kan göra och att jag ändå får må så pass bra som jag faktiskt gör! Men rent psykiskt så tycker jag att det är jobbigt att vara gravid.

Det som är jobbigare denna gång jämfört med förra är att vara så ensam i det hela. Absolut så kunde jag känna lite så förra graviditeten också, men inte alls som jag gör denna gången. Jag känner mig inte som mig själv utifrån graviditeten och att det är ganska jobbigt psykiskt men att på det heller inte få träffa några vänner eller bekanta? Gud jag känner mig som att jag tappat bort mig själv helt. Vem är jag egentligen? Förutom den här trötta, tjocka tjejen som alltid går i myskläder och aldrig sminkar sig? Jag känner att jag tappar bort mig själv helt den här graviditeten och det beror mycket på pandemin.

Eftersom man nu också klassas som riskgrupp när man är gravid så är jag ju avstängd från jobbet. Jag ska också tänka mig för hur mycket människor jag träffar och hur jag umgås med folk. Jag har de senaste tre veckorna inte träffat någon förutom de jag bor med. Jag har då ingen mening att klä på mig ordentligt, utan jag går i det som är bekvämt. Jag sminkar mig inte och fixar aldrig håret. Jag känner liksom bara att det är meningslöst. Så kände jag aldrig förra graviditeten, så detta är ju helt klart pandemin som påverkar detta. För även om man inte känner sig som sig själv i en graviditet så har man fortfarande sin identitet och sin roll på olika platser, så som med vänner eller på jobbet. Nu har jag ingen annan identitet förutom att vara gravid och mamma, och det kan vara ganska påfrestande på psyket vissa dagar.

Sen en positiv sak i det hela måste nog vara att, eftersom jag inte jobbar längre så mår min kropp mycket bättre fysiskt än vad jag gjorde med Charlie. Det är klart att det är tungt att vara hemma med en 1.5 åring också, det är mycket lyft, spring och lek. Men jag behöver aldrig pusha mig utanför det jag orkar, utan orkar jag inte så kan Tom komma och ta över. Eller så byter vi lek helt enkelt. Är man på jobbet så måste jobbet göras, oavsett hur mycket jag orkar eller inte. Så då var de liksom bara att köra på, jag tänkte nog inte ens på att det kunde vara för mycket just i stunden. Men eftersom jag hade väldigt ont i kroppen då, och hade det i början av den här graviditeten också, men att det har försvunnit nu efter att jag varit hemma ett par veckor. Så tror jag nog ändå att det har med överbelastning och att jag har ett fysiskt jobb som påverkar detta.

Men som en liten sammanfattning då: jag tror, att om man är en person som gillar att vara gravid så påverkar dessa faktorer inte lika mycket. Det kommer fortfarande vara en härlig upplevelse och man har mycket tid att njuta. Men för de som mig, känner man sig lätt inlåst istället och med mycket fler orosmoment än vanligt. Jag låter nog ganska negativ just nu, vilket jag inte gillar att vara. Men jag vill också vara ärlig, den här graviditeten är ingen dans på rosor. Men jag längtar något otroligt efter lillasyster och jag är så glad att min kropp faktiskt orkar med allt det här! Och att jag får all den här extra tiden med Charlie eftersom jag faktiskt inte får jobba utan får spendera alla mina dagar med honom. Det måste också tilläggas vara ett stort plus i hela den här situationen som vi lever i!

Sista bilden som gravid med Charlie, nästan exakt 24 h senare tittade han ut

Potträning på 3 dagar?

Okej för ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg kring potträning och vi var inne på dag tre tror jag. Jag skrev att vi kämpade och att det kändes som att vi inte riktigt var där och att det var lite frustrerande med de olika delarna.

Vi började alltså på måndagen med potträning och jag skrev mitt inlägg på onsdagen. På torsdagen var vi ute nästan hela dagen vilket innebar blöja i princip hela dagen. Och på fredagen så bara började han gå på pottan! Tom gick upp med Charlie på morgonen och tog av blöjan och under morgonen erbjöd Tom pottan flera gånger och helt plötsligt så kom det en kiss på pottan och efter det har de bara flutit på. Det var verkligen som att poletten hade trillat ner under natten och helt plötsligt bara fungerade det superbra.

Det är klart att vi fortfarande hade lite olyckor och det var inte alltid han lyckades säga till när de var dags. Men efter det så har han börjat säga till mer och mer när det är dags, vi kan nu gå dagar utan olyckor! Vi tar fortfarande på blöja när vi ska gå ut och leka längre stunder, åker och handlar eller liknande aktiviteter. Men när vi är hemma, ute på altan eller i lekparkerna nära här så kör vi utan blöja. Vi är inte riktigt där än när vi är ute och leker, det blir ofta för mycket kul och han glömmer lätt bort sig. Men han säger ändå till att han behöver gå och många gånger hinner vi in till pottan ändå.

Förra veckan så var vi ute och lekte och hade blöja på, och till och med då sa han till att han behövde kissa och vi sprang in och lyckades. Det kändes som en stor grej, att trots blöja så sa han till! Likaså när Tom och Charlie gick till Ica så sa han till flera gånger och Tom hade ju ingen toalett så sa då att han kunde kissa i blöjan. Men när de kom hem så var blöjan torr och han gick på pottan direkt när han kom hem.

När vi började så kändes det nästan omöjligt och jag var beredd på att de skulle ta veckor och kanske månader innan vi var här. Men de gick verkligen på mindre än en vecka och det känns så skönt! Jag hoppas att vi, innan sommaren än slut, enbart använder blöja på natten. Det känns ändå som ett rimligt mål med tanke på hur bra det har gått hittills!